Modeorakel på vift...

Idag har man varit ute och gjort stan i värsta modeoutfiten som ingen människa tidigare har skådat!

När jag lämnade lägenheten i morse var det tänkt att jag bara skulle lämna M och sedan gå hem igen. Termometern visade på -17 grader och mina jeans hade inte hunnit torka efter tvätten, så jag drog på mig första bästa som jag hittade i garderoben; ett par svarta plyschbyxor...nice!
Hur tidigt man än stiger upp på morgonen så blir det alltid bråttom, bråttom innan barnen gjort allt de ska och slutligen fått på sig ytterkläderna. När alla 3 barnen var på rätt sida ytterdörren, så var det bara jag kvar så jag drog på mig ullkappan och snörade på mig mina grova kängor, ryckte åt mig fulmössan och vantarna, kom så i sista stund på att jag skulle ta plånboken med mig. Givetvis så fick den inte plats i fickan så jag ryckte åt mig en väska som hängde innanför dörren och slängde plånboken i den och rusade i väg till dagis och lämnade M.

Sedan kom jag på att jag kunde slå två flugor i en smäll...alltså, det var lika bra att få fredagshandlingen avklarad när jag ändå var på språng. Iklädd ullkappa, plyschbyxor,grova snörkängor, fulmössa och en chic liten skinnväska med nitar, utgjorde jag fredagens mest iögonfallande syn, näst efter östby-nisse då förstås.

När handlingen var avklarad gick jag in på biblioteket för att läsa lite inredningstidningar och dricka en kopp kaffe för att värma mig. Jag kände mig i gott sällskap. På bibliotek jobbar det en speciell sorts människor som alla har något gemensamt: alla (eller åtminstone mer än 80%) heter Inga-Lill, har endera rött eller grått hår i en omodern frisyr och har sytt egna tunikor i något av fjolårets kollektion av Åhlénstyger. Som sagt...jag var i mycket gott sällskap.

Naturligtvis blev jag tvungen att springa in på Dollarstore innan jag gick hem. Jag skulle bara köpa en förlängningssladd. Ut kom jag med 2 st ljuskoppar, en godisbytta och två gigantiska ljusstakar i glas....och ingen förlängningssladd. Det verkar som det är lögn i helsike att få nåt lyse i dom två pappstjärnorna i köksfönstret.


Nä, nu blir det till att släpa fram dammsugaren, det är ju trots allt helg!

En tripp till IKEA

vore ju inte helt fel liksom. Jag pratade precis med en väninna som var på väg till IKEA för att handla lite småsaker till nya huset. Jag fick ett sms: "Moahaha! Ensam på IKEA i flera timmar med ****** bankkort!....."

Say No More, say no more...liksom...

Att skicka sitt bankkort med en kvinna som är på väg till IKEA, måste väl vara likställt med att parkera sin nya Porsche, olåst och med nycklarna i, mitt i Harlems getto...


BAD idea...Very bad idea...

Den som lever, han lär...

När saker och ting inte riktigt blev som man tänkt...

Japp, så har det blivit ett sånt där låångt blogguppehåll igen då, trist nog. Jag har kikat in på mina favoritbloggar någongång emellanåt för att hålla mig lite uppdaterad iallafall.

Dagen till ära har jag snikat till mig lite surftid i min gamla bostad, för jag har inte fått något bredband till min nya förtjusande kommunala 3:a (ja där kostade jag på mig att vara ironisk också..). Jo, så är det...jag har bytt 170 kvadrats 50-talsvilla mot 86 kvadrat 3-rumslägenhet...och sinnesro. Fem personer vid matbordet har blivit fyra och till råga på allt har jag blivit varannan-vecka-mamma! Hemska tanke!

Ja, det var ju inte riktigt så man planerade det när man för 12 år sedan väntade första barnet och planerade husköp och syskon. Livet är föränderligt...och förunderligt. Rätt var det är så byter det riktning och det är bara att hänga med. Livet blir inte alltid som man tänkt sig...ibland blir det bättre :)

Det har sina fördelar...

att vara gay-kanin en lördagkväll!

Få sig ett bad i det lilla rosa dock-badkaret, få pälsen tvättad med rosa pumptvål med rosdoft. Bli kammad, ompysslad och slutligen inlindad i ett badlakan...Sweet lixom!!

Det lustigaste av allt är att han faktiskt gillar det! Skumt, eller hur?

Rapport från byhålan...

Midsommardagen- årets mest stendöda dag, då så gott som allt är stängt och igenbommat.
Jag öppnade ena ögat redan vid 6.00 i morse och konstaterade att det var sol ute. Sweet!
Bara att hoppa ur sängen och fixa kaffe.

Sagt och gjort, med kaffemuggen i näven öppnade jag ytterdörren...
och höll på att blåsa bort! Jä**a storm!!

Men skam den som ger sig. Med håret på ända, balanserandes i motvind med kaffekopp, tidning och macka, gick jag ut på altanen, bara för att upptäcka att utemöblerna var på väg till grannen. Mindre bra. Mycket mindre bra.

Efter jag förankrat utemöblerna med min egen tyngd, gjorde jag ett tappert försök till att läsa tidningen. Det gick så där lagom bra...förstasidan gick att läsa, men att försöka läsa vad stod inuti tidningen gick inte alls.

Till slut gav jag upp och gick in och konstaterade att det inte bara var jag som var envis och var ute i stormen. Norrlands troligen enda mygga som gillar storm, hade hittat mig och resultatet finns att beskåda..tadaa..mitt på min panna i form att ett prakt-myggbett...

Jorå...är det inte härligt med den svenska sommaren så säg?

Små-snillen spekulerar

Ibland kan man få höra en del intressanta funderingar komma hoppandes ur små barnamunnar.


Alldeles nyss stod jag framför spegeln när jag klev ur mina alldeles förtjusande hemma-slappar- favorit-velourbyxor från självaste IKEA :) Eftersom det hittills varit värsta survädret så tog jag mig friheten att istället gå till solariet för att få lite fuskbränna. Lilla "M" låg på golvet och tittade förundrat på när jag stod och vred mig framför spegeln för att utröna om det blev någon skillnad efter solandet eller inte.


Lilla M: "- Mamma? Varför är Caroline brun?"
Jag: "-Därför att hennes mamma är lite brunare eftersom hon kommer från Thailand."
Lilla M: "Jaha....men...varför är Caroline brun då?"
Jag:"-Därför att hon har legat i sin mammas mage och eftersom hennes mamma är lite mörkare i huden så blir barnet i magen lite mörkare i huden också."
Lilla M: "-Jaha...Mamma? Varför är inte jag brun då? Du är ju brun mamma, så jag borde vara lika brun som Caroline då, eller hur? Varför är jag inte det då?"
Jag: "-Hmm, jo för att jag har solat så jag är brun. Om solen inte skiner så blir jag inte brun, medans Carolines mamma är brun även när det inte är sol eftersom hon kommer från ett annat land.


Lilla M:s slutsats: "-Jaha...Eftersom Carolines mamma är brun jämt, är Caroline brun jämt också. Men eftersom du bara är brun på sommaren, kan det hända att om du skulle ha ett barn i magen så blir det inte brunt...eller förresten, det KAN bli brunt om det är sommar, men inte annars. Eller?


Ja, vad svarar man på det då? I det stora hela var det ju en ganska korrekt slutsats iallafall kan jag tycka.

Olika falla ödets lotter...

Idag har det varit en sån där riktigt oangenäm dag. Tack och lov brukar jag inte ha många sådana dagar på ett år, men idag hade jag en sån iallafall.

Efter många timmars väntan på både det ena och det andra så satt jag till slut på busstationen, eller resecentrumet, som det så fint heter numera, för att invänta bussen hem. Då det var en timme tills bussen skulle gå så satt jag och tänkte igenom dagen och tyckte lite synd om mig själv.

Tills jag hörde någon som snarkade ljudligt. När jag kikar fram från bakom pelaren, såg jag någon sitta och sova på en bänk i vänthallen. Att döma av volymen på snarkningarna, var han nog inte helt nykter, tvärtom. Rätt som det var vaknade han till och reste sig vingligt upp. Jag höll på att leta efter något i väskan när jag såg ett par kängor som stannade upp bredvid mig.

Jag tittade upp på en man som var i 40-års åldern, snaggat hår, ljusblå ögon i ett solbränt ansikte med vackra drag. Han hade märkesjeans och jeansjacka, skjorta och kängor. Det kunde ha varit en framgångsrik person med flott villa och pengar på banken jag tittade på.

Om man bara gick efter märkeskläderna.
Om man skulle kunnat bortse från att jeansen var fulla av grönska.
Och att dyra skjortan var full av fläckar.
Och att det stack ut en flaska ur dyra märkesjackan.
Och att mannen ifråga var så full så det var ett under att han nu stod, utan att ramla, mindre än en halvmeter ifrån mig och bara tittade.

Jag hör inte till de personer som känner mig rädd för människor bara för att de är skitfulla och stirrar på mig, så jag satt kvar och tittade tillbaks. Då satte han sig på bänken bredvid mig och försökte säga något...tillslut förstod jag att han pratade om sambon som tydligen hette Ulla-Britt. Sen sluddrade han fram att han var missbrukare...sen tittade han på mig och började storgråta så tårarna rann efter kinderna...sedan kom han på att han skulle ta sig en sup.

Han stoppade händerna innanför jackan och tittade på mig och sluddrade fram: " Öh, du...ring inte polisen e du hygglig". Sedan drog han fram en ramlösa flaska med ett mycket tvivelaktigt innehåll, och svepte halva flaskan. Och hostade tills han blev helt röd i ansiktet och hyperventilerade. När han slutade hosta så förstod jag vad han drack för något...T-röd! Hela han stank av T-röd...

Sedan kom min buss och jag gick ut. Lite sorgsen till mods över hur illa det kan gå för vissa av oss. Lite lättare till mods för egen del. Tråkigt att man ska behöva se någon annans olycka för att man ska inse att man inte har det illa alls egentligen. För vad är en dålig dag jämförelsevis med ett dåligt liv?

Jo, just ja!

Inte att förglömma...det har ju varit skolavslutning också!

I torsdagskväll var det skolavslutning för "D" i kyrkan. 45 minuter innan det skulle börja kom "D" på den ljusa idén att jag skulle locka hennes hår. Ja, ja, visst. Fram med locktången och locka hela håret. När jag var klar går hon fram till spegeln och ser förskräckt ut och säger:

"Åhh, neeej!! Jag ser ut som Eva-lotta..." Hmm...vilken Eva-lotta undrade jag lite försynt...

"Vilken Eva-lotta som helst...från 1900-talets början!!...."

När alla, utom jag, var klädda och klara gick de ut och väntade. Jag hann nätt och jämnt få på mig blusen innan jag hörde världens tumult utanför dörren. Lilla "M" kommer inspringandes och vill att jag kommer ut och tittar på nåt. Hon springer mot kaninburen. "D" kommer fram först och gör stora ögon. Inne i Busters bur sitter också Alex, nöjd och glad. De sitter tätt ihop och mumsar på gräs. "D" får ett bryt och vrålar:

"-Åååh, neej! Det är inte sant! Min kanin är en gaykanin!! Det är inte saaannt!! Skit också..och jag som ville att den och "W":s kanin skulle få kaninungar...nu går ju inte det för att han är gay!!"

Jag själv höll på att skratta ihjäl mig! "I" som ärvt sin mors udda humor skrattade han också...iallafall tills han insåg att hans kanin var den som var minst macho av de två, så att säga, då blev det inte lika roligt längre. De var iallafall inte osams så det blev ett problem som vi fick ta hand om efter skolavslutningen.

Till slut kom vi iväg till kyrkan och allt blev frid och fröjd. De sjöng "Nu grönskar det" och "Den blomstertid nu kommer" och alla var så duktiga och fina. Det blev lite extra känslosamt för vissa eftersom de delar klasserna inför klass 4, så nu splittas den klass som hängt ihop sedan de började 6-års verksamheten. Lite trist, för det har överlag varit en bra klass. Innan vi åkte hem igen radade de upp sig efter kyrkväggen för ett sista foto på hela klassen. Tjusigt, va? "D" är näst längst till vänster på nedre raden :)

Miss i kommunikationen

Jag stod i köket och höll på att göra frukost i morse när lilla "M" kommer och sätter sig vid köksön och tittar allvarligt på mig med sina stora ögon.

"Mamma...jag vill ha häst..."

"Åh nej du", säger jag förskräckt, och ser framför mig hur ruinerad jag kommer att bli på ridjox såsom ridkläder, hjälmar, ridstövlar, ridlektioner och framförallt hö, spån, och att sko hästeländet!! Jisses...jag vet vad allt det där kostar, för jag har en syster som haft hästar sedan hon var 10 år!

"Men mamma...?"

Nej, sa jag ju! (Skit också! Jag hade verkligen hoppats att hon skulle spela fotboll eller nåt. Det förstår ju varenda människa att det finns mycket mer att titta på nere vid fotbollsplanen...)

"Mamma...? Kan jag få häst?"

Jag suckar och försöker förklara att det kostar pengar och man måste ha tid att rida och hålla på med hästen också.


"Vaddå hålla på med hästen?" Lilla "M" ser ut som ett frågetecken.

"Men mamma...jag vill ha häst...på mackan!" säger hon och pekar på hamburgerköttet på köksön...
???? Oopss! Jaha, ja...ok då.

Rymling...

I morse väcktes jag av telefonen kl 7.00, och det var tur det eftersom jag glömt att ställa väckaren i går kväll. Orsaken till det var att jag i vanlig ordning somnade på soffan till 2.30...ve och fasa! Till och med en timme längre än jag brukar! Jag brukar oftast vakna 1.30, alldeles vimmelkantig och med Tv:n igång. Då kan man ju knappast komma ihåg att ställa larmet liksom...

Som sagt, telefonen ringde och grannens nummer stod på displayen. Jag svarade med min hesa morgonröst som förmodligen mer lät som Loa Falkmans röst än min egen:

Jag: -Hallåå? (Så där tidigt på morgonen är det så gott som omöjligt att komma ihåg sitt eget nummer.)

Grannen: -"Är det Sandra? Jo, jag hämtade tidningen och en av era kaniner springer lös på gräsmattan..."

Ok...Jag hoppade i kläderna och hoppades verkligen att det var dotterns kanin och inte sonens som var lös, för då var det bara till och hämta fiskehåven, för den kaninen är ruskigt snabb!

När jag kom runt knuten ser jag dotterns kanin Alex sitta så förnöjt tuggandes på en bunt med maskrosblad. När han ser att jag kommer, skuttar han emot mig och det är bara att lyfta upp honom. Mycket trevlig kanin som låter sig snällt bli upplyft, istället för att jag ska behöva jaga honom runt halva grannskapet!

Idag på eftermiddagen ska jag på vernissage på dagis. Det är viktiga grejor det! Småttingarna visar vad de hållit på med under terminen, teckningar och annat och så får man fika då förstås. Jag tror att detta kommer att bli en bra fredag, trots allt!

Men! Varför blev det storm nu då?

Av alla möjliga väder som finns att uppbåda är väl storm det värsta?
Jag avskyr storm! Det måste jag nog ärvt av pappa. Både han och jag får nackspärr så fort det blåser ute! Eftersom jag inte hade några planer på att gå ut, så kunde jag inte heller prova min nya slipmaskin, som jag hade tänkt. Det är absolut ingen hit att slipa i blåsväder.

Istället fick jag för mig att samla ihop all sparad pant från källaren och samla det i en säck. Jag brukar väl vara lite si och så med att panta eländet, därför brukar det kunna samlas en hel del innan det blir dags för pant. Idag hade jag tur; min mamma skulle komma förbi och hämta säcken, som jag ställt ifrån mig ute vid öppna halldörren under tiden jag hämtade vatten till kaninerna.

Fem sekunder senare hörde jag ett rassel och ett brak. Säcken hade vält utför bron och all pant låg i trappan, under trappan, i blomsterurnan med plant och det mesta var naturligtvis på väg mot grannens tomt. Ja, har man inget att göra så skaffar man sig något! Fy farao!

Nä jag antar att jag blir så illa tvungen att gå ut i stormen för att klippa gräset; jag tyckte att grannen sneglar lite surt på mig när hon var ute och klippte nyss.

Ja, jag gör det! Jag går ut och klipper nu.

Skolresa!

Suddigaste bilden för"D" hade inte tid att vara stilla :)

Idag bär det av på skolresa för "D". Sovsäck, liggunderlag och största väskan packad!

Vädret verkar bli helt ok också. Det blir nog bra det här. Synd bara att de inte fick ha kameran med.

Skolavslutningen närmar sig!

Och det med stormsteg!

Det är mycket som händer de allra sista dagarna på terminen innan sommarlovet. I morgon åker "D" på skolresa och givetvis kommer hon på en massa som hon bara måste ha, både till skolresan och givetvis till skolavslutningen också!

Tur att skolavslutningskläderna till "D" är inhandlade iallafall...förutom skor då. Hon behöver visserligen nya skor men Converse är väl ändå att ta i! 650:- för ett par tygskor, som hon inte kommer att kunna ha mer än i sommar, åh nä!

Skolresan kommer att avslutas med en heldag på Paradisbadet. När "D" provade sin bikini så visade det sig att det var ett hål på badtoppen...Suck! Det blev bara till att försöka fixa en ny bikini det. Lättare sagt än gjort om man bor i staden som Gud glömde! Fanns inte en enda bikini att uppbåda på Intersport och i de andra butikerna fanns det jättefina bikinis...det vill säga om man vill lägga ut 700:- för lite lycra så hade det funkat alldeles great! Men där blev mamman ruskigt sparsam (läs: snål, enligt dottern), så det bidde ingen bikini alls. Hur vi nu löser det blir ju en annan femma...

Som det nu var blev jag plötsligt varse om att jag har ett barn till som har skolavslutning! Han har definitivt inga kläder att ha för han har plötsligt vuxit ur hela sin garderob. Shit! Ok, det blir bara att åka till grannstaden för att inhandla något, för i den här staden finns det bara pojkkläder upp till storlek 116. Helt galet! En keps borde nog inhandlas också. Pojk-rackarn försöker smuggla med sig mössan varje dag på skolan fastän det är Juni och strålande sol! Varför? Ja, det undrar jag också. Annars brukar det väl vara så att de försöker ta av sig mössan för tidigt, eller?

Turligt nog kan jag glädja mig åt att minstingen inte har någon dagisavslutning och därför inte helt akut behöver några nya kläder heller! Sweeet!

Tror att det blev lite fel nånstans...

Idag när jag hämtade "D" efter skolan, så frågade jag lite förstrött vad hon gjort på skolan idag då. Jo, dom hade ju haft gymnastik o massa andra roliga aktiviteter utomhus eftersom det var sån´t kanonväder

"D": - Jo, just ja! Jag ritade en jättefin kanin och ställde den på min bänk i klassrummet!
Jag: - Åh, men det var ju bra! Du som är så duktig på att rita...Hur såg den kaninen ut då?
"D": -Men det var ju den där musikkaninen..hmm...vad hette den nu igen? Jo, just ja! Playboy kaninen, hette den ju! Och så skrev jag "I love playboy" under kaninen...
Jag: -Men playboykaninen har absolut inget med musik att göra, tro mig! (Och så blev jag givetvis tvungen att berätta i censurerad version, vad Playboykaninen var symbol för).

Nu undrar jag...exakt hur lång tid kommer det att ta innan rektorn på skolan hör av sig?

Barndomsminnen

När man sitter alldeles stilla och har en latdag (iallafall lat eftermiddag),
är det lätt att bara låta tankarna vandra...


Jag kom att tänka på när jag var liten, tänk alla hyss som de vuxna fick utstå!
Inte för att det var meningen att det skulle bli hyss, men ändå...

En gång kom jag och min kompis Jennie på att vi skulle skämta med grannen, 2 hus bort. Han kunde inte stå ut med dörrförsäljare och absolut inte Jehovas vittnen! Sagt och gjort, vi klädde oss i varsin av J:s mammas arbetskjolar och lånade pumps ur hennes garderob. Vi var väl runt 10 år så pumpsen i storlek 39 var väl aningen för stora, men vad gjorde väl det när farbrorn vi skulle knacka på hos hade coca-cola bottnar (anno1850) till brillor! Vi plockade även med oss några böcker ur bokhyllan och stoppade dom i portföljen.

Sedan knackade vi på hos elaka farbrorn...spännande! Han öppnade dörren och halvblind som han var så trodde han på allvar att vi kom från Jehovas vittnen, vilket resulterade i en fasligt ill gubbe som skrek att vi skulle ge oss av, för nu skulle han minsann hämta hagelgeväret!

Ooooppss! Kan bara säga att ingen hade nog sett två 10-åringar springa så snabbt i ett par förstora pumps förut! Tur att man hade nära hem!

När latmasken sätter in...

då blir det inte mycket gjort!

Det finns ju en del "skulle ha gjort,
borde ha gjort" och framförallt måste göras,
men...som Ferdinands mamma skulle ha sagt:

Jag trivs bättre här...framför min dator...där jag
kan sitta still och slö-surfa..

Fy, fy, fy på mig!

Men sluuta....

regna någon gång!!

Jag vill inte ha mer regn nu!
Det är kallt och spöregnar
och jag måste cykla till stan...brr.

Dessutom är det mindre festligt att
ha självfall på håret i sånt här väder.
Det brukar innebära att jag kommer att
se ut som en blandning mellan en dränkt
Afghanhund och Kristina Lugn, innan
jag är hemma igen. Suck....

Ack, du grymma värld...

Traderaj, raj, raj....

E´re lill-lördag idag?

Näe...skämta bara!!

Det är bara gräsklipparbränsle i flaskan ju...

Tyvärr...

Äcklig fripassagerare...uäck!!

Titta vilken vidrig spindel som satt på mitt cykelstyre!
Vad är detta för ett extra äckligt exemplar av det vidriga spindelsläktet?
Det ser ut som ett jättekrusbär..med ludna ben...usch!
Gåshud...säger jag bara! Gåshud.

Skvaller om någon du tror dig känna...

Elakt förtal? Avundsjuka...eller rent av sanning?
Hmm...svårt att avgöra...svårt att få reda på vilket.
Vissa saker naggar och "äter" på mig.
Sånt ogillar jag. Skarpt!

Bekymmersfrihet, däremot,
är ett ord jag gillar.
Skarpt!

Såå?

Hmm....

Borde jag klippa gräset?

Eller kommer jag undan med att kalla det naturtomt..?

Jordens undergång...eller??!

Ja, inte enligt mig, utan enligt 12-årige sonen.

Telefonen ringde:

-"Hej! Du vet väl om att det är dina föräldrar som är klassföräldrar. På torsdag måste dom hjälpa till på "skolans dag"....."

Sonens reaktion när han lagt på luren: -Åhhh, herreguuud!! Vad pinsamt! Jag kommer inte att stanna mer än 10 minuter...högst en kvart! Varför måste mina föräldrar vara klassföräldrar för? Jag dööör!

Sade sonen...som är den ende 12-åring som vägrar ta av sig toppluvan, fast det snart är juni. Som är den enda 12-åring jag känner som vägrar äga en mobiltelefon, för att det är töntigt. Samme son vägrar bära märkeskläder för att det ser för märkvärdigt ut...

Ok...och det är alldeles säkert att det är jag som är lite konstig? Lite udda? Hmm...mycket pinsam, eller..? För att jag ska hjälpa till på skolans dag...

Åh vad det är underbart att vara mamma till en "pre-teenager"!! Man känner sig så...speciell...på något vis! Så utvald. Jag väntar med spänning på när han fyller 13...

När man bara inte orkar....

fast man borde. När man inte orkar, fastän man bara måste. Hur gör man då?

Ibland blir det bara för mycket när alla kräver någonting hela tiden, och allt man önskar sig är tystnad.

När jag var liten brukade jag gå i skogen när jag ville vara ifred. Jag gick med mina bara fötter på den stickiga stigen med myror och kottar och grenar. I bland följde katten med. Jag gick så långt som stigen gick och i slutet av den fanns ett stort berg med mossa. Där kunde jag sitta i flera timmar och bara lyssna till när det blåste i träden...

Som vuxen är det inte alls lika lätt att få en stund för sig själv. Särskilt inte om man är förälder. Då måste man finnas till hands både natt och dag, det spelar ingen roll om du är sjuk, genomtrött eller helt tom på energi. Det går aldrig att sätta sig själv i första rummet. Det finns inget i praktiken som heter "Jag vill, jag behöver.."

Givetvis så sätter man sina barn i första rummet. Alltid. Nu är det jag som ska trösta när barnen är ledsna eller plåstra om när de gjort sig illa. Som förälder måste man vara en trygghet, finnas där även när man är så trött så man tror att man kommer att svimma i vilken sekund som helst. Och det är inget märkligt med det. Man gör det man ska och dessutom lyckas man vara glad, trevlig och hjälpsam när andra behöver något också!

Sedan, när alla gått till sängs och man kan lätta på masken och låta tröttheten komma, kan jag inte låta bli att undra:

Vem ska trösta knyttet?

Män är från Mars och kvinnor är från Venus...eller?

Kvinnors ordlista

Ja = Nej
Nej = Ja
Kanske= Nej
Jag är ledsen=Du kommer bli ledsen
Vi behöver= Jag vill ha
Vi behöver prata=Jag behöver klaga
Okej...gör så= Jag vill inte att du gör det
Du är..så manlig= Du måste raka dig och du luktar svett
Ja, det är ditt beslut= Det rätta beslutet borde vara uppenbart nu
Gör som du vill= Du kommer att få betala för det här senare
Du är verkligen uppmärksam ikväll= Är sex allt du tänker på?
Var romantisk, släck ljusen= Jag hatar mina lår
Det här köket är så opassande= Jag vill ha ett nytt hus
Jag skulle vilja ha nya gardiner= Och nya möbler, nya tapeter..
Häng tavlan där!= Nej, jag menar DÄR!
Jag hörde ett ljud= Jag märkte att du höll på att somna
Älskar du mig= Snart kommer jag be om någonting dyrt
Hur mycket älskar du mig?= Jag gjorde nåt idag som du verkligen inte kommer att gilla
Jag är klar om en minut= Ta av dig skorna och hitta nån sjysst hockeymatch på TV
Är min rumpa stor= Säg att jag är vacker
Du har verkligen lärt dig att kommunicera= Så länge du håller med mig
Lyssnar du ens på vad jag säger?= För sent, nu är du snart död!
Jag skriker inte!= Jag säger något viktigt


Mäns ordlista

Jag är hungrig= Jag är hungrig
Jag är trött= Jag är trött
Vill du gå på bio?= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Får jag bjuda dig på middag?= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Kan jag ringa dig någon gång= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Fin klänning!= Snygg urringning!
Du ser spänd ut, vill du ha massage?= Jag vill ta i dig
Vad är det som är fel? =Varför gör du så stor grej av det här?
Vad är det som e fel?= Jag antar att sex i kväll är uteslutet
Jag har tråkigt= Vill du ha sex?
Jag älskar dig= Låt oss ha sex nu
Jag älskar dig också= Ok, nu har jag sagt det. Det e nog bäst för dig om vi har sex nu!
Jag gillar din nya frisyr= Jag tyckte bättre om det förut
Jag gillar din nya frisyr= 700 spänn och det ser inte ett dugg annorlunda ut!
Låt oss prata= Jag försöker visa att jag är en djup person så kanske du vill ha sex med mig sen?
Vill du gifta dig med mig?= Jag vill göra det olagligt för dig att ha sex med andra typer!


Hmm...är det verkligen så, tro? ;)

Den lille kemisten...

Sonen i huset verkade vara på extra gott humör ikväll. Han gick och sjöng och lallade för sig själv medan han letade efter något i byrålådorna i hallen.

"Mamma...har du sett några gummisnoddar? Alltså riktiga gummiband, inte såna som du har i håret...."

"Hmm...vad ska du med dom till?" undrade jag lite förstrött.

"Inget särskilt...mamma kan jag få lite hår av dig? Det behöver inte vara mycket, bara en decimeter eller så..."

"What?? Vad håller du på med egentligen?"

"Inget...snälla mamma, bara lite hår då? Förresten...när ska du gå och lägga dig? Snart? Mamma...du har ju så mycket hår så egentligen skulle jag ju kunna hämta trimmern....då skulle det ju räcka till stinkbomber för hela året ju...."

????????

Borde jag bli orolig?? Mmmm...troligen!

Lyssnar på Lisa Ekdahl...

En alldeles förträfflig vissångerska! :)

Ännu en dag...

snart till ända. Imorse fick jag för mig att jag skulle åka till Erikshjälpen för att köpa en liten, liten kökssoffa som jag såg förra gången jag var där. Sagt och gjort hoppade jag på cykeln och styrde kosan mot Erikshjälpen.

När jag kom fram var det stängt! Det visade sig att de öppnade kl 12.00 och inte 11.00 som jag trodde. Suck.. Istället åkte jag till bankomaten för att ta ut pengar. Det gick inte så värst vidare bra..."Kortet kan inte läsas..." Hur mycket jag än polerade på det där nedrans chipet så funkade det inte, så det var bara till att gå in på banken för att beställa ett nytt. Tur att jag hade lite pengar i plånboken ändå, för så enkelt tänkte jag minsann inte ge upp den där soffan...

När jag kom tillbaks till Erikshjälpen, var det fortfarande över en halvtimme tills de skulle öppna, men det spelade inte så stor roll; solen sken och det var varmt och skönt. Efter några minuter fick jag sällskap av två tatuerade killar med en stor rottweiler. Vi började prata om hundar och ditt och datt, och vips, hade 30 minuter gått!

Jag upphör aldrig att förundras över vad enormt mycket folk det är på Erikshjälpen! Alltid kö utanför och enormt med bilar på parkeringen och till och med gräsmattan utanför. Deras dagskassa går nog nästan att jämföras med Systembolagets! När jag väl kom in och tittade på soffan så, visst den var liten på bredden, men inte på djupet. Ok, inget soffköp då alltså. Trist.

Det var bara att åka hem igen då, utan något soffköp och med ett bankomatkort mindre..ja,ja, det är sånt som händer...Fast det är ju inte helt fel att lägga sig i bikini på en solig altan med en kopp kaffe heller. Kind of Sweeeet!!

Är detta verkligen mitt barn, tro??

Ja, ibland blir jag fundersam..

"D" gillar att greja i köket; hon bakar sockerkaka, kokar havregrynsgröt och exprimenterar med diverse olika egenkomponerade sopprecept. Jag brukar inte säga så mycket om det, annat än att det är bra att hon är kreativ.

I går kväll fick hon för sig att hon skulle göra...maränger! Mmm...försöka går ju, tänkte jag. Inte en enda gång i mitt 37-åriga liv har jag lyckats med maränger! Inte en enda! Sista gången jag testade så flöt hela sockereländet ut över hela plåten, så det var bara till att slänga hela plåten med allt gegg på. Det satt som berget!!

Fast det berättade jag inte för henne. Ibland är det nyttigt att misslyckas också, tänkte jag sådär lagom pedagogiskt. Jag hörde hur hon vispade och grejade där ute i köket. Till slut öppnade hon ugnsluckan och hojtade: "-Säg till mig om en timme, då är det klart!"

Ok, timmen gick och jag ropade att det nog var klart nu. "D" kom inspringande och tog ut plåten ur ugnen, medan jag satt framför Tv.n och tänkte att det var nog en himla tur att jag tog den fulaste ugnsplåten eftersom den ändå skulle behöva kastas nu...

"-Mamma, mamma...kom och titta!"

"- Ja, men du ska veta att det är så gott som omöjligt att få maränger som inte flyter ihop...å det gör inget på plåten...den var ändå så ful så..." försökte jag släta över det hela på väg in i köket.

Döm om min förvåning när jag kommer in i köket och får se detta:

Utklassad av en 10-åring! Ibland verkar äpplet falla väldigt långt i från äppelträdet...

En 5-åring funderar...

Ibland glömmer man bort att en 5-åring hänger med och snappar upp mer än man tror. I synnerhet när det gäller mindre fina ord och tv-program som kanske inte är helt lämpade för barn.

Härom kvällen satt jag och tittade på en repris av "Det okända". Jag kände mig alldeles för lat för att behöva kliva upp ur soffan för att hämta fjärrkontrollen som låg minst 10 steg för långt bort, enligt mig. Bredvid mig i soffan satt lilla "M". Eftersom jag sett just detta program förut och ansåg att det inte var något särskilt skrämmande med det, lät jag henne sitta kvar.

Programmet handlade om en försvunnen kinesisk flicka; hennes föräldrar ville att mediet Jörgen skulle komma dit och hjälpa dom att se vad som hänt deras dotter. "M" satt alldeles tyst i soffan. Man fick se hur Jörgen gick och bölade känslosamt, som bara Jörgen kan, tillslut kom han fram till att den kinesiska flickan tagit livet av sig. En himla massa människor började leta runt den plats där mediet sagt att hon skulle ligga.

"....någon månad senare hittades kroppen i skogsdungen, och..."

Då hörde jag bredvid mig i soffan: "- Mamma, vad menar dom? Var hon död? Vad hade hänt? Hittade dom bara kroppen?"

Åh, herregud...stackars barn hann jag tänka! Psykologräkningen kommer att bli dyr efter detta! Jag försökte förklara att hon bara lagt sig ned i skogen och dött, för att hon var sjuk, men hon hade inte ont...var jag snabb att tillägga.

"-Jaha....men om hon var död, varför låg hon inte under backen då, utan ovanpå?"
"Hmm...svårt att svara på...hon kommer att ligga under backen sedan och få en fin sten med sitt namn på, precis som mammas mormor...kommer du ihåg?"
"- Mmm....men vad jag inte förstår...mamma hittade dom bara kroppen?"
"Ehh, jaa?
Hon tittade på mig med sina stora uppspärrade ögon:
"-Alltså bara kroppen? Inte huvudet , armarna och benen då?"

Där fick jag tidernas skrattanfall! Jag satt och försökte förklara lite fint om döden, men det hon ville veta var vart huvudet, armarna och benen tagit vägen...stackars barn! Jag tror inte att hon ska få se några fler sådana program iallafall...

Småfolk och våren....

Nog märks det att våren är här, sent om sider, men ändå! Visst, det är fortfarande kallt i luften men solen är varm iallafall! "D" och en kompis har precis städat ur kaninburen efter vintern och Alex, kaninen alltså, springer ute på gräset.

Ett annat, (lite otippat!!) vårtecken är att sonen klippt håret som han sparat hela vintern! Det var ju en lättnad ändå, innan folk börjar tro att han är en tjej!

Före klippning:

....och efter klippning. Betydligt snyggare!

Lilla "M" kom inspringande, glad i hågen och hade plockat blommor..." Kolla mamma, vilka fina blommor...dom hittade jag på Ingers gård i rabatten.." Oooops!!

Ja, ja...lite svinn får man ju räkna med, eller hur? ;)

Joooobbigt..eller borde man säga..skitjobbigt?

Inte för att jag vill klaga men...jag tror banne mig att jag bor i huset som Gud glömde! I morse skulle jag intet ont anandes, gå ned till tumlaren för att hämta upp barnens kläder. När jag barfota kliver ner på stengolvet så låter det...plask!?

Ok, jag tittar ned på golvet och får se en insjö, något i storleksklass med Vänern (tycker jag iallafall vid första anblicken av eländet). Jahapp, stopp i avloppet igen då! Det var ju bara en månad sedan sist, och före den gången var det tre veckor och innan det var det en månad...osv, ända sedan i höstas. Spolbilstime alltså...nicers...NOT!

Det enda positiva är att det sitter igen på kommunens sida, yeeay!! Då slipper man iallafall betala eländet! Hoppas nu bara att de får upp det eländiga avloppet, annars blir det till att gå i otvättade kläder och smutsigt hår, sånt går ju inte för sig någon längre stund...

Datakrash...

i ordets rätta bemärkelse. Det är vad som rent bokstavligt hänt med min lilla bärbara dator. Riktigt, riktigt tråkigt...så därför har det inte blivit så mycket bloggat på sista tiden. Istället för den lilla bärbara så har jag nu, tillsvidare, en laptop som väger multum, helt sjukt tung att bära på..men ändock en dator. Man tager vad man haver och gör det bästa av det...

Men..under tiden jag inte kikat in på bloggen har jag tydligen fått en blog award av
Gafflan. Tackar så mycket för det, det var roligt!


I fredags var det sista dagen på skolan. Vi fikade, småpratade och hade det allmänt trevligt sådär sista dagen tillsammans. Och så fick vi då våra USKA brosher till sist! Skönt! I övrigt har jag haft en mycket trevlig helg med god mat och trevligt sällskap, så i det stora hela så fick den här veckan ett gott slut iallafall.

Å så var det det här med teknik...

Jag tror möjligen att jag ogillar teknik..kanske till och med avskyr teknik!


Ok, kanske inte all teknik då, men iallafall den teknik som inte fungerar som den ska. Så fort jag ska sätta mig vid datorn och göra något viktigt, (.. som t.ex.kolla på Facebook, beställa från postorder eller annat livsviktigt...:-0) då är det banne mig som förgjort!


Det börjar med att jag skulle kolla mailen. Jag klickar på ikonen och, hör och häpna, jag kommer faktiskt in i inkorgen...YES!!.I hela 5 sekunder varade den lyckan. Sedan kom ett felmeddelande upp:"Microsoft Outlook has stopped working..." Nä, hä? Blir jag förvånad? Nä. Blir jag förbannad...? Mja...svårt att definiera känslan som dyker upp, men det är iallafall inte glädje, så mycket är säkert!!


Sitter jag på skolan händer samma sak. Jag klickar på google, kommer till sökresultaten, sedan kommer en rad felmeddelanden. Jag hämtar Tobias som ska kunna det här med datorer. Han kollar på min lilla bärbara och ser bekymrad ut: " Mäh...det här felmeddelandet har aldrig dykt upp för mig tidigare, vad skumt..."


Jag är ungefär som Kung Midas i den gamla grekiska sagan, bortsett från den lilla skillnaden att det jag rör vid inte blir till guld, utan till total teknik disaster...

När kaos regerar

Då är det inte lätt att hålla isär begreppen! Oj, oj! Bara nio dagar till jag ska vara klar med allt skolarbete...hur ska det gå?? Förutom det då så finns det en hel del annat att fundera på också. Det är nästan så jag börjar tvivla på att jag ska hinna och orka allt. Tvivel är inte bra när man är tidspressad!


Nä, då...med en åsnas envishet ska jag driva detta i hamn, så är det bara! Sedan packar jag väskan och drar söderut. Så blir det! Adiós amigos ;)

Sova, sova

säng, säng, säng.
Hur kan man vara så trött?
Helt sjukt och galet.


Undrar om det är legitimt att vara vuxen och hoppa i säng innan kl. 20.00? En söndag?
Troligen inte. Men det struntar jag i. Jag känner mig lite rebellisk och gör det iallafall!


Såå......Over and out

Boob-flash...

En totalt oplanerad och framförallt ofrivillig sådan, råkade jag just göra!


Man måste ju passa på att sitta ute när solen äntligen skiner. Sagt och gjort, jag satte mig på bänken och lutade mig mot bodväggen för att få lite lä. Det blev väldigt varmt med svart vinterjacka, så jag öppnade jackan. Fortfarande väldigt varmt. Så då drog jag ned dragkedjan i huvjackan jag hade under och....oops! Inget under!! Varken tröja eller bh!! Smart...not!!


Åh, vad det är underbart att vara jag...eller så inte...

Stuck on repeat...?

Spotify är ett väldigt bra påhitt tycker jag! Det tycker barnen också. Varenda gång jag loggar in på Spotify så blir jag överraskad. Konstigt nog så har det tillkommit nya låtlistor med artister som jag aldrig hört talas om...på min Spotifysida!


Ja, förklaringen till det är ganska simpel; sonen har varit framme. Igen. Trots att han har dataförbud. Eller rättare sagt, hans dator har blivit beslagtagen på obestämd tid eftersom han varit uppstudsig mot sin ädla moder och sånt accepteras inte. Så nu har jag två nya låtlistor, en med 50 cent och en med någon annan rappare, Eze e eller nåt liknande. Dom suger rätt fett. Fast det tycker inte sonen:


"-Mamma, mamma, lyssna här! Vilken är bäst av Eze e och 50 cent tycker du?"

-Enkelt...Ingen.

"-Men lägg av nu mamma...vilken är bäst?"


Vis av erfarenhet vet jag att denna diskussion aldrig skulle tagit slut om jag inte valde mellan pest eller kolera, så för att få behålla min sinnesro valde jag 50 cent...


När "D" har lagt till något på listan så märks det på ett helt annat sätt. Hon hittar en låt hon gillar och lägger samma låt 10 gånger på raken så man tror att repeat knappen har fastnat! Som tur är lyssnar hon inte på 50 cent iallafall. Nu har hon lyssnat sig less på "Bad romance" och "Fireflies" . Istället får man finna sig i att bli väckt av " Every breath you take" med Puff Daddy och Faith Hill. Det kan jag nog leva med. Tror jag.

What the fuck!!

Eller nåt sånt hade det kunnat heta om man var lagd åt det hållet... tur att man inte är det. Eller hur??

Ibland så...

funderar jag på vad mysigt det skulle vara att ha ett husdjur igen. Gärna en katt. Jag gillar katter...så länge dom inte äter ur slasken och pinkar i hörnet bakom Tv:n. Urrkk!

Eller en hund kanske skulle vara trevligt? En liten hund då isåfall..hmm. Fast då måste den nog vara stum, för annars kommer grannen med hagelbössan. Som hon gjorde när hon såg räven ligga och sova på hennes komposthög...Bye, bye räven!

Hundhår är inte så himla nice heller, särskilt inte när det hamnar i sängen. Ok, en liten, hårlös stum hund...det blir lite knepigt det! Fast har man hund skulle det ju vara trevligt om den kunde vakta hemmet när man är borta också...en vakthund kan vara bra att ha, eller hur? Jag tror att jag hittat den ultimata hunden...kolla!

En så´n här blir det nog!! Fin va?

Våren är här!

Jippie!! Lilla M bestämde sig för att nu, NUU var det äntligen dax att ta fram cykeln! Sagt och gjort, cykeln plockades fram och pumpades och storebror fick springa efter och hålla i pakethållaren, eftersom hon inte lärt sig cykla utan stödhjul ännu.

Rätt som det är så tvärsvängar hon och gör världens vurpa och landar med ansiktet rätt ner i leran! Ooops! Shit, tänker jag och förväntar mig världens skrik och gråt...men när jag kommer fram till henne så ligger hon och tokskrattar i leran och säger: "Vet du mamma? Det här går ju skitbra det här..." Snacka om positiv, eller?

Tack gode gud...

att det snart är helg!

För lite trött måste jag väl ändå vara när jag ställer mig i duschen och tar, vad jag tror är hårschampo, trycker ut en klick och ska just till att gnugga in det i håret...när jag tycker att det luktar liite konstigt...

Jo, men visst! Jag var sekunder ifrån att gnugga in min hårborttagnings créme för benen i håret istället!! Snacka om att jag blev klarvaken! Det kunde ha blivit lite galet där. Det kunde till och med ha hänt att jag inte skulle haft något hår kvar att slinga!

Jag säger bara: snart, om ca 8 timmar är det äntligen helg!!

Nätshopping is the shit!!

Jo då, så är det!

Såå smidigt att bara ta det lugnt, öppna sin kalla öl och börja nätshoppa. Inga köer, ingen stress...shopping helt i min smak! Jag har precis klickat hem lite nya snygga vårkläder och en kort skinnjacka till mig själv och lite smått och gott till barnen. Nätshopping is the shit!!

(Dessutom har man lite att göra under tiden man försöker trappa ner sitt FB beroende..)


Hmm...shopping är kanske inte det bästa att använda som FB substitut. Undrar var sluträkningen kommer att hamna på...?

Jorå...så att...

Det går ju si sådär med träningen, kan jag ju säga. I dag kom jag mig faktiskt för med att promenera rätt långt. Duktigt av mig, eller hur? Det som var mindre duktigt var att långpromenaden slutade vid kiosken där jag köpte en stor Marabou mjölkchoklad. Mycket mindre duktigt...

Jorå...det går framåt med träningen. Eller så inte.

När man gifter sig rikt...

försvinner hjärncellerna i en rasande takt! Jag säger bara : Hollywoodfruar!!

Snacka om att lyset är tänt men ingen är hemma!

Man måste ha otroligt lite att göra om man har casting för manliga bartenders som ska servera på en Barbie-fest. Jag tycker synd om de stackars unga, manliga modellerna som kommer för att söka som bartenders, men istället blir klämda på av två butt-ugly 50+ taggare!

Åh hugaligen!! Tur att deras män är snuskigt rika så att de kan betala notan för psykiatriker besöken som dessa stackar killar säkerligen kommer att behöva!

Det är en himla tur att man inte gift sig rikt, då kunde man blivit dum på riktigt!

E det storm på Renvägen?

Tänk att det går mot vår iallafall! I dag är det hela +10 grader ute och solen skiner! Nice! Sportlovet börjar bra. Synd att det ska storma så man tror att hustaken ska lyfta, så fort det är lite varmare ute.

Apropå storm...

Jag kom och tänka på när man var mindre, på den tiden det inte fanns Internet och datorer...hmm, nu låter man ju som om man var någon gammal reliek från forntiden!! Ja, ja, i vilket fall som helst...på den tiden var det ju skitkul att busringa folk! Ju argare dom blev, desto roligare var det.

Några som det ofta busringdes till var ett par som hette Storm i efternamn...Då kunde det låta såhär:


Busringare: "-Hej, är det Storm på Renvägen...?"
Mannen: "-Ehh...ja...det är det..."
Busringare: "-Håll i hatten då!!..."



Oj, oj, oj! Tänk vad barnen var lättroade på den tiden!

Det är mycket nu...

Herregud! Jag har hamnat i vårkoma! Ett sån´t där tillstånd då man bara går omkring, trött, som en halv-zombie och bara är.....Det är ju inte sådär jättepraktiskt när man har typ...en miljon saker att göra!

Nä, nu ska jag köra ner huvudet i ishinken och se om jag vaknar till. Det vore ju praktiskt att vara vaken när man ska jobba menar jag. Det underlättar ju liksom...

"Spaceman...

...I always wanted you to go... "

Jorden anropar rymden genom...hår-antennen?!

Japp, så här kan det bli när storasyrrans kompisar använder lilla "M" som frisyr-försökskanin.

Hade hon varit grön till färgen så hade hon kunnat förväxlats med Teletubbiesen Dipsy...himla tur att hon inte är grön iallafall!

Tråååk!

Vart tog den här helgen vägen då??
Det sa bara wooosch, så var den över!


Både "I" och "D" har haft kompisar som sovit över i helgen. Totalt har det varit 5 barn under detta tak i helgen. Konstigt nog så har man inte märkt av dom alls! De har hållit sig på var sina rum med respektive kompisar, så det har nästan varit som man bara haft lilla"M" hemma.

Enda gången jag såg till sonen och hans kompis, var igår, när jag var på väg att gå och lägga mig. Då small det till från källartrappan och två 12-åringar kom uppspringande i full fart från bastun med andan i halsen. Då var klockan runt 1.00!

Sonen tittade på mig med sina rödsprängda ögon och sa:

"-Hej, mamma! Nu ska Macke och jag lana..."
Ehh, vad för något ? Det är väl dax att gå och sova nu, väl?
"-Vad?? Sova? Nä, det är enda chansen att hinna spela nu!!"

Sedan försvann de upp på övervåningen och stängde in sig igen. Ja, man undrar hur det kommer att bli när de blir tonåringar ...

Hur tänkte dom nu då??

Ja, vädergudarna alltså...

-"Vassego...här kommer 1 ton snö till...ut och skotta ditt fetto!!"

Mmm..jag börjar tro att detta är personligt nu, det här med snön. Jag börjar tro att det här är straffet för att jag inte en enda gång ännu, har använt mig av det där gymkortet som jag har liggandes, som jag dyrt och heligt looovade att jag skulle använda.

Jag ljög.

Och detta är straffet.

Snöhelvete...ända upp i halshöjd!! Skit oxå!

Istid...

Vaknade i morse av att jag frös om näsan. Inte så bra. Smög upp ur sängen och trodde att min sista stund var kommen! Huvvaligen! Rena rama istiden...inomhus!!

Jahapp...+13 grader inne och -29 ute. Absolut rena rama istiden...Åhh, vad skönt det ska bli att gå till jobbet nu...mmm, just det...GÅ!! Såsom i promenera...till fots...huvva, stackars mig...

Om jag inte dyker upp där borta på jobbet, ska jag bara meddela att jag försökte iallafall...Jag gjorde verkligen det. Faktiskt.

Ett gott skratt förlänger livet!

Jag tänkte beställa ett par extra glasögon över nätet. Ett par slit o släng brillor bara för att ha liggandes i väskan. Det kan ju vara bra att ha om man glömmer dom riktiga brillorna hemma. Vilket jag gör ofta!

Sagt och gjort, jag gick och tittade i postlådan och...aha, provbågarna hade kommit. Nice! Döm om min förvåning när jag öppnade lådan och fick se detta:

Ha, ha, ha riktigt komiskt!

Är jag helt lost in translation, eller?

Jag tycker att jag har lite svårt att förstå vad barnen säger nu för tiden. Särskilt 10-åringens och 12-åringens diskussioner med deras respektive vänner förbryllar mig...


"D" pratar med en kompis:


-" Jag ba´ sa till B att han va´såå dryyyg å han ba´ sa typ, Mäh...oftaaa.

Kompisen: "Va´? Sa han ba´så? Oftaaa, liksom... (himlar med ögonen).

-"Typ...jo, han sa så ju...typ! Och ja´ba sa´: lixsom, lägg av, ba´!!

Kompisen: "Va asså...shit asså..ba´...!!

-" Jag vet lixsom ba´...ooorkaa..!"

Kompisen:" Mmm...oooftaa, eller? Ba´lixom...


Hmm...är det jag som har lite ludd i örat eller??

Ibland vore det praktiskt att kunna klona sig själv...

Det skulle ju vara en toppenidé om det fungerade!

Det finns ju så mycket som man borde, skulle vilja och framförallt måste hinna med. Och sanning och säga känner man sig lite sliten emellanåt...Efter man gjort det mest nödvändiga och barnen fått sin del, så lurar det en tanke, en känsla, långt inuti en....

En känsla av att inte alltid räcka till; att barnen kanske inte alltid får så mycket tid som dom skulle behöva. Att hemmet inte alltid är sådär ordningsamt och välstädat, som man tycker att "alla andra" har det i sina hem...

Själv känner man sig totalt dränerad på energi. De gånger det händer, skulle det vara superpraktiskt att klona sig själv. Då skulle man med gott samvete kunna ta det lite lugnt; stressa av och ja...landa lite mjukt...så att säga.

Det är skillnad på choklad...och choklad

Nääääeeee...,väl?


Japp, nu börjar det likna nåt!

Always look on the bright side of life.....

Men...vad är egentligen det positiva med att bara sova 9 timmar på 3 dygn, kan man fråga sig... Ja...jag har inte riktigt räknat ut det än. Här sitter jag alltså fortfarande...fastän jag ska upp tidigt i morgon. Trött men kan inte sova. Det är dumt det...

Joo, men nuuu kom jag på något positivt! Smink. Smink är toppen att ta till när man ser ut som en hålögd gammal baglady. Tack, du som uppfann concealern! Måtte du ha blivit snuskigt, snuskigt rik!!

Ehh...har jag missat något eller??

Lilla "M", 4 ½ år gammal, är på väg till toaletten för att kissa. Hon tar av sig kläderna för att klänningen inte ska släpa ner i toan.

Så långt allt väl...

Sedan hörs ett skrik från badrummet...ett ordentligt vrål alltså...!!

"- Åh, herreguuuud, jag har inga bröst!! Var e dom mamma?..."

Ja, vad säger man??

Hmm...funkar det med:

"-Dom lär visa sig...om ca 10 år, eller så...?"

Ja, det lär ju visa sig...så att säga!

Om att skaffa sig pluspoäng...

Jag vaknade av att min snart 10-åriga dotter kom in och satte sig på min säng.


"-Hej mamma, vad mysig säng du har..."

"Mmmm...jag vet..."

Sedan tittade hon på mitt ena ben som var utanför täcket och säger med eftertryck:

"-Men mamma! Vilka fina ben du har...och vad bruna dom är...!!"

Ok, nu börjar jag ana ugglor i mossen...Mycket riktigt! I nästa andetag säger hon:

"-Du mamma, får jag gå på bio idag? Jag har inga pengar..."

Ett listigt barn det där, minsann! Men om hon tror att lilla mamma ska gå på det där insmickrande, listiga försöket att få biopengar så...

Om hon tyckte filmen var bra? Mmm...det gjorde hon

Jag - ett knäppo...

Jag VAB:ar idag...tråååkigt!

Eftersom jag har tråkigt så dricker jag kaffe. Mycket kaffe. Hmm...man kan till och med säga att jag överkonsumerar kaffe. Jag tröstar mig med att jag troligen inte kommer att drabbas av diabetes iallafall. Enligt de senaste medicinska rönen så drabbas man inte av diabetes om man överskrider ett visst antal koppar (hmm..kommer inte ihåg hur många koppar per dag, men den gränsen är iallafall överskriden sedan länge!).

Inte nog med att jag dricker mycket kaffe, jag måste dricka det ur en särskild sorts kopp också! Riktigt, riktigt knäppt...jag vet!

Så här är det: Svarta muggar går fetbort, oavsett formen på dom! Det går inte att dricka kaffe ur en svart mugg...te möjligen, men aldrig kaffe! Sedan är formen väldigt viktig, och hur bra den känns att hålla i...också färgen då förstås...Jag är nog rätt ensam om att gå och prova muggar i butiken...känner mig litegrann som Mr Bean när han testade stekpannor i butiken och hade fisken med sig i innerfickan!

Ja, jag veeet! Jag är ett riktigt knäppo!! Men jag har iallafall roligt under tiden; jag kommer att flina hela vägen till hispan!!

Vart är originalet?

Min son kommer in och sneglar på Tv:n när jag kollar på nyhetsmorgon och säger:

Sonen:"Vem är det där?"(Syftar på journalisten Lennart Modig)

Jag: "Ja, det är han som jobbar på Nyhetsmorgon..."

Sonen: "Men, men...vart är originalet...?? Han som brukar sitta där...??!"

Ha, ha...behöver jag säga att min son ogillar förändringar? ;)

Visst är det väl roligt när folk har roligt?

Det tycker iallafall jag!!

En del har roligare än dom flesta, som till exempel Fredrick Federley.

Det är bara i Sverige år 2010 man kan vara politiker och extraknäcka som "min dragpersonlighet Ursula"som han kallar sig själv (eller henne/honom?!).

Ja, det är som sagt roligt när folk har roligt...

Stadsvetare Stig-Björn Ljunggren i Tv 4 Nyhetsmorgon tycker att det är helk ok att göra vad man vill på sidan om de politiska åtaganden som faktiskt följer med att vara riksdagsledamot, så länge Fredrick tar upp det som "ett extraknäck".

Jo, men visst är det så! Alla har ju rätt att göra vad de vill med sitt liv...dessutom lever vi ju på 2000-talet och inte på stenåldern!

Som Stig-Björn påpekade...Kvittot för vad svenska folket tycker om detta, kommer att anlända i september....

Nä, men jag fortsätter väl blogga här då...

Japp, så blir det! Det började med att jag fixade en blogg till...en fotoblogg..sedan escalerade det och blev ännu en blogg, som jag glömde lösen till! När jag skaffade de nya bloggarna, fixade jag separata hotmail/live mailadresser till båda bloggarna också...Not so smart.. kan jag säga så här i efterhand!

Varför?? Jo, därför att när jag då glömde lösen till fotobloggen och jag skulle återställa lösenordet, så gick inte det eftersom jag inte kom ihåg vilken av alla hmm...4 hotmail/mail adresser, lösen och allt möjligt, som hörde ihop med vilken blogg...så alltså kunde jag inte komma in på mailen för att återställa lösenordet, för att komma in på fotobloggen!!

Grymt rörigt, eller?


Varför? Varför göra det såå rörigt för sig? Ja, det undrar jag också. Men nu är ju det korrigerat iallafall...jag håller nog till här i fortsättningen! Bäst det!