Barndomsminnen

När man sitter alldeles stilla och har en latdag (iallafall lat eftermiddag),
är det lätt att bara låta tankarna vandra...


Jag kom att tänka på när jag var liten, tänk alla hyss som de vuxna fick utstå!
Inte för att det var meningen att det skulle bli hyss, men ändå...

En gång kom jag och min kompis Jennie på att vi skulle skämta med grannen, 2 hus bort. Han kunde inte stå ut med dörrförsäljare och absolut inte Jehovas vittnen! Sagt och gjort, vi klädde oss i varsin av J:s mammas arbetskjolar och lånade pumps ur hennes garderob. Vi var väl runt 10 år så pumpsen i storlek 39 var väl aningen för stora, men vad gjorde väl det när farbrorn vi skulle knacka på hos hade coca-cola bottnar (anno1850) till brillor! Vi plockade även med oss några böcker ur bokhyllan och stoppade dom i portföljen.

Sedan knackade vi på hos elaka farbrorn...spännande! Han öppnade dörren och halvblind som han var så trodde han på allvar att vi kom från Jehovas vittnen, vilket resulterade i en fasligt ill gubbe som skrek att vi skulle ge oss av, för nu skulle han minsann hämta hagelgeväret!

Ooooppss! Kan bara säga att ingen hade nog sett två 10-åringar springa så snabbt i ett par förstora pumps förut! Tur att man hade nära hem!