Är detta verkligen mitt barn, tro??

Ja, ibland blir jag fundersam..

"D" gillar att greja i köket; hon bakar sockerkaka, kokar havregrynsgröt och exprimenterar med diverse olika egenkomponerade sopprecept. Jag brukar inte säga så mycket om det, annat än att det är bra att hon är kreativ.

I går kväll fick hon för sig att hon skulle göra...maränger! Mmm...försöka går ju, tänkte jag. Inte en enda gång i mitt 37-åriga liv har jag lyckats med maränger! Inte en enda! Sista gången jag testade så flöt hela sockereländet ut över hela plåten, så det var bara till att slänga hela plåten med allt gegg på. Det satt som berget!!

Fast det berättade jag inte för henne. Ibland är det nyttigt att misslyckas också, tänkte jag sådär lagom pedagogiskt. Jag hörde hur hon vispade och grejade där ute i köket. Till slut öppnade hon ugnsluckan och hojtade: "-Säg till mig om en timme, då är det klart!"

Ok, timmen gick och jag ropade att det nog var klart nu. "D" kom inspringande och tog ut plåten ur ugnen, medan jag satt framför Tv.n och tänkte att det var nog en himla tur att jag tog den fulaste ugnsplåten eftersom den ändå skulle behöva kastas nu...

"-Mamma, mamma...kom och titta!"

"- Ja, men du ska veta att det är så gott som omöjligt att få maränger som inte flyter ihop...å det gör inget på plåten...den var ändå så ful så..." försökte jag släta över det hela på väg in i köket.

Döm om min förvåning när jag kommer in i köket och får se detta:

Utklassad av en 10-åring! Ibland verkar äpplet falla väldigt långt i från äppelträdet...