Rymling...

I morse väcktes jag av telefonen kl 7.00, och det var tur det eftersom jag glömt att ställa väckaren i går kväll. Orsaken till det var att jag i vanlig ordning somnade på soffan till 2.30...ve och fasa! Till och med en timme längre än jag brukar! Jag brukar oftast vakna 1.30, alldeles vimmelkantig och med Tv:n igång. Då kan man ju knappast komma ihåg att ställa larmet liksom...

Som sagt, telefonen ringde och grannens nummer stod på displayen. Jag svarade med min hesa morgonröst som förmodligen mer lät som Loa Falkmans röst än min egen:

Jag: -Hallåå? (Så där tidigt på morgonen är det så gott som omöjligt att komma ihåg sitt eget nummer.)

Grannen: -"Är det Sandra? Jo, jag hämtade tidningen och en av era kaniner springer lös på gräsmattan..."

Ok...Jag hoppade i kläderna och hoppades verkligen att det var dotterns kanin och inte sonens som var lös, för då var det bara till och hämta fiskehåven, för den kaninen är ruskigt snabb!

När jag kom runt knuten ser jag dotterns kanin Alex sitta så förnöjt tuggandes på en bunt med maskrosblad. När han ser att jag kommer, skuttar han emot mig och det är bara att lyfta upp honom. Mycket trevlig kanin som låter sig snällt bli upplyft, istället för att jag ska behöva jaga honom runt halva grannskapet!

Idag på eftermiddagen ska jag på vernissage på dagis. Det är viktiga grejor det! Småttingarna visar vad de hållit på med under terminen, teckningar och annat och så får man fika då förstås. Jag tror att detta kommer att bli en bra fredag, trots allt!