Tror att det blev lite fel nånstans...

Idag när jag hämtade "D" efter skolan, så frågade jag lite förstrött vad hon gjort på skolan idag då. Jo, dom hade ju haft gymnastik o massa andra roliga aktiviteter utomhus eftersom det var sån´t kanonväder

"D": - Jo, just ja! Jag ritade en jättefin kanin och ställde den på min bänk i klassrummet!
Jag: - Åh, men det var ju bra! Du som är så duktig på att rita...Hur såg den kaninen ut då?
"D": -Men det var ju den där musikkaninen..hmm...vad hette den nu igen? Jo, just ja! Playboy kaninen, hette den ju! Och så skrev jag "I love playboy" under kaninen...
Jag: -Men playboykaninen har absolut inget med musik att göra, tro mig! (Och så blev jag givetvis tvungen att berätta i censurerad version, vad Playboykaninen var symbol för).

Nu undrar jag...exakt hur lång tid kommer det att ta innan rektorn på skolan hör av sig?

Barndomsminnen

När man sitter alldeles stilla och har en latdag (iallafall lat eftermiddag),
är det lätt att bara låta tankarna vandra...


Jag kom att tänka på när jag var liten, tänk alla hyss som de vuxna fick utstå!
Inte för att det var meningen att det skulle bli hyss, men ändå...

En gång kom jag och min kompis Jennie på att vi skulle skämta med grannen, 2 hus bort. Han kunde inte stå ut med dörrförsäljare och absolut inte Jehovas vittnen! Sagt och gjort, vi klädde oss i varsin av J:s mammas arbetskjolar och lånade pumps ur hennes garderob. Vi var väl runt 10 år så pumpsen i storlek 39 var väl aningen för stora, men vad gjorde väl det när farbrorn vi skulle knacka på hos hade coca-cola bottnar (anno1850) till brillor! Vi plockade även med oss några böcker ur bokhyllan och stoppade dom i portföljen.

Sedan knackade vi på hos elaka farbrorn...spännande! Han öppnade dörren och halvblind som han var så trodde han på allvar att vi kom från Jehovas vittnen, vilket resulterade i en fasligt ill gubbe som skrek att vi skulle ge oss av, för nu skulle han minsann hämta hagelgeväret!

Ooooppss! Kan bara säga att ingen hade nog sett två 10-åringar springa så snabbt i ett par förstora pumps förut! Tur att man hade nära hem!

När latmasken sätter in...

då blir det inte mycket gjort!

Det finns ju en del "skulle ha gjort,
borde ha gjort" och framförallt måste göras,
men...som Ferdinands mamma skulle ha sagt:

Jag trivs bättre här...framför min dator...där jag
kan sitta still och slö-surfa..

Fy, fy, fy på mig!

Men sluuta....

regna någon gång!!

Jag vill inte ha mer regn nu!
Det är kallt och spöregnar
och jag måste cykla till stan...brr.

Dessutom är det mindre festligt att
ha självfall på håret i sånt här väder.
Det brukar innebära att jag kommer att
se ut som en blandning mellan en dränkt
Afghanhund och Kristina Lugn, innan
jag är hemma igen. Suck....

Ack, du grymma värld...

Traderaj, raj, raj....

E´re lill-lördag idag?

Näe...skämta bara!!

Det är bara gräsklipparbränsle i flaskan ju...

Tyvärr...

Äcklig fripassagerare...uäck!!

Titta vilken vidrig spindel som satt på mitt cykelstyre!
Vad är detta för ett extra äckligt exemplar av det vidriga spindelsläktet?
Det ser ut som ett jättekrusbär..med ludna ben...usch!
Gåshud...säger jag bara! Gåshud.

Skvaller om någon du tror dig känna...

Elakt förtal? Avundsjuka...eller rent av sanning?
Hmm...svårt att avgöra...svårt att få reda på vilket.
Vissa saker naggar och "äter" på mig.
Sånt ogillar jag. Skarpt!

Bekymmersfrihet, däremot,
är ett ord jag gillar.
Skarpt!

Såå?

Hmm....

Borde jag klippa gräset?

Eller kommer jag undan med att kalla det naturtomt..?

Jordens undergång...eller??!

Ja, inte enligt mig, utan enligt 12-årige sonen.

Telefonen ringde:

-"Hej! Du vet väl om att det är dina föräldrar som är klassföräldrar. På torsdag måste dom hjälpa till på "skolans dag"....."

Sonens reaktion när han lagt på luren: -Åhhh, herreguuud!! Vad pinsamt! Jag kommer inte att stanna mer än 10 minuter...högst en kvart! Varför måste mina föräldrar vara klassföräldrar för? Jag dööör!

Sade sonen...som är den ende 12-åring som vägrar ta av sig toppluvan, fast det snart är juni. Som är den enda 12-åring jag känner som vägrar äga en mobiltelefon, för att det är töntigt. Samme son vägrar bära märkeskläder för att det ser för märkvärdigt ut...

Ok...och det är alldeles säkert att det är jag som är lite konstig? Lite udda? Hmm...mycket pinsam, eller..? För att jag ska hjälpa till på skolans dag...

Åh vad det är underbart att vara mamma till en "pre-teenager"!! Man känner sig så...speciell...på något vis! Så utvald. Jag väntar med spänning på när han fyller 13...

När man bara inte orkar....

fast man borde. När man inte orkar, fastän man bara måste. Hur gör man då?

Ibland blir det bara för mycket när alla kräver någonting hela tiden, och allt man önskar sig är tystnad.

När jag var liten brukade jag gå i skogen när jag ville vara ifred. Jag gick med mina bara fötter på den stickiga stigen med myror och kottar och grenar. I bland följde katten med. Jag gick så långt som stigen gick och i slutet av den fanns ett stort berg med mossa. Där kunde jag sitta i flera timmar och bara lyssna till när det blåste i träden...

Som vuxen är det inte alls lika lätt att få en stund för sig själv. Särskilt inte om man är förälder. Då måste man finnas till hands både natt och dag, det spelar ingen roll om du är sjuk, genomtrött eller helt tom på energi. Det går aldrig att sätta sig själv i första rummet. Det finns inget i praktiken som heter "Jag vill, jag behöver.."

Givetvis så sätter man sina barn i första rummet. Alltid. Nu är det jag som ska trösta när barnen är ledsna eller plåstra om när de gjort sig illa. Som förälder måste man vara en trygghet, finnas där även när man är så trött så man tror att man kommer att svimma i vilken sekund som helst. Och det är inget märkligt med det. Man gör det man ska och dessutom lyckas man vara glad, trevlig och hjälpsam när andra behöver något också!

Sedan, när alla gått till sängs och man kan lätta på masken och låta tröttheten komma, kan jag inte låta bli att undra:

Vem ska trösta knyttet?

Män är från Mars och kvinnor är från Venus...eller?

Kvinnors ordlista

Ja = Nej
Nej = Ja
Kanske= Nej
Jag är ledsen=Du kommer bli ledsen
Vi behöver= Jag vill ha
Vi behöver prata=Jag behöver klaga
Okej...gör så= Jag vill inte att du gör det
Du är..så manlig= Du måste raka dig och du luktar svett
Ja, det är ditt beslut= Det rätta beslutet borde vara uppenbart nu
Gör som du vill= Du kommer att få betala för det här senare
Du är verkligen uppmärksam ikväll= Är sex allt du tänker på?
Var romantisk, släck ljusen= Jag hatar mina lår
Det här köket är så opassande= Jag vill ha ett nytt hus
Jag skulle vilja ha nya gardiner= Och nya möbler, nya tapeter..
Häng tavlan där!= Nej, jag menar DÄR!
Jag hörde ett ljud= Jag märkte att du höll på att somna
Älskar du mig= Snart kommer jag be om någonting dyrt
Hur mycket älskar du mig?= Jag gjorde nåt idag som du verkligen inte kommer att gilla
Jag är klar om en minut= Ta av dig skorna och hitta nån sjysst hockeymatch på TV
Är min rumpa stor= Säg att jag är vacker
Du har verkligen lärt dig att kommunicera= Så länge du håller med mig
Lyssnar du ens på vad jag säger?= För sent, nu är du snart död!
Jag skriker inte!= Jag säger något viktigt


Mäns ordlista

Jag är hungrig= Jag är hungrig
Jag är trött= Jag är trött
Vill du gå på bio?= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Får jag bjuda dig på middag?= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Kan jag ringa dig någon gång= Eventuellt vill jag ha sex med dig
Fin klänning!= Snygg urringning!
Du ser spänd ut, vill du ha massage?= Jag vill ta i dig
Vad är det som är fel? =Varför gör du så stor grej av det här?
Vad är det som e fel?= Jag antar att sex i kväll är uteslutet
Jag har tråkigt= Vill du ha sex?
Jag älskar dig= Låt oss ha sex nu
Jag älskar dig också= Ok, nu har jag sagt det. Det e nog bäst för dig om vi har sex nu!
Jag gillar din nya frisyr= Jag tyckte bättre om det förut
Jag gillar din nya frisyr= 700 spänn och det ser inte ett dugg annorlunda ut!
Låt oss prata= Jag försöker visa att jag är en djup person så kanske du vill ha sex med mig sen?
Vill du gifta dig med mig?= Jag vill göra det olagligt för dig att ha sex med andra typer!


Hmm...är det verkligen så, tro? ;)

Den lille kemisten...

Sonen i huset verkade vara på extra gott humör ikväll. Han gick och sjöng och lallade för sig själv medan han letade efter något i byrålådorna i hallen.

"Mamma...har du sett några gummisnoddar? Alltså riktiga gummiband, inte såna som du har i håret...."

"Hmm...vad ska du med dom till?" undrade jag lite förstrött.

"Inget särskilt...mamma kan jag få lite hår av dig? Det behöver inte vara mycket, bara en decimeter eller så..."

"What?? Vad håller du på med egentligen?"

"Inget...snälla mamma, bara lite hår då? Förresten...när ska du gå och lägga dig? Snart? Mamma...du har ju så mycket hår så egentligen skulle jag ju kunna hämta trimmern....då skulle det ju räcka till stinkbomber för hela året ju...."

????????

Borde jag bli orolig?? Mmmm...troligen!

Lyssnar på Lisa Ekdahl...

En alldeles förträfflig vissångerska! :)

Ännu en dag...

snart till ända. Imorse fick jag för mig att jag skulle åka till Erikshjälpen för att köpa en liten, liten kökssoffa som jag såg förra gången jag var där. Sagt och gjort hoppade jag på cykeln och styrde kosan mot Erikshjälpen.

När jag kom fram var det stängt! Det visade sig att de öppnade kl 12.00 och inte 11.00 som jag trodde. Suck.. Istället åkte jag till bankomaten för att ta ut pengar. Det gick inte så värst vidare bra..."Kortet kan inte läsas..." Hur mycket jag än polerade på det där nedrans chipet så funkade det inte, så det var bara till att gå in på banken för att beställa ett nytt. Tur att jag hade lite pengar i plånboken ändå, för så enkelt tänkte jag minsann inte ge upp den där soffan...

När jag kom tillbaks till Erikshjälpen, var det fortfarande över en halvtimme tills de skulle öppna, men det spelade inte så stor roll; solen sken och det var varmt och skönt. Efter några minuter fick jag sällskap av två tatuerade killar med en stor rottweiler. Vi började prata om hundar och ditt och datt, och vips, hade 30 minuter gått!

Jag upphör aldrig att förundras över vad enormt mycket folk det är på Erikshjälpen! Alltid kö utanför och enormt med bilar på parkeringen och till och med gräsmattan utanför. Deras dagskassa går nog nästan att jämföras med Systembolagets! När jag väl kom in och tittade på soffan så, visst den var liten på bredden, men inte på djupet. Ok, inget soffköp då alltså. Trist.

Det var bara att åka hem igen då, utan något soffköp och med ett bankomatkort mindre..ja,ja, det är sånt som händer...Fast det är ju inte helt fel att lägga sig i bikini på en solig altan med en kopp kaffe heller. Kind of Sweeeet!!

Är detta verkligen mitt barn, tro??

Ja, ibland blir jag fundersam..

"D" gillar att greja i köket; hon bakar sockerkaka, kokar havregrynsgröt och exprimenterar med diverse olika egenkomponerade sopprecept. Jag brukar inte säga så mycket om det, annat än att det är bra att hon är kreativ.

I går kväll fick hon för sig att hon skulle göra...maränger! Mmm...försöka går ju, tänkte jag. Inte en enda gång i mitt 37-åriga liv har jag lyckats med maränger! Inte en enda! Sista gången jag testade så flöt hela sockereländet ut över hela plåten, så det var bara till att slänga hela plåten med allt gegg på. Det satt som berget!!

Fast det berättade jag inte för henne. Ibland är det nyttigt att misslyckas också, tänkte jag sådär lagom pedagogiskt. Jag hörde hur hon vispade och grejade där ute i köket. Till slut öppnade hon ugnsluckan och hojtade: "-Säg till mig om en timme, då är det klart!"

Ok, timmen gick och jag ropade att det nog var klart nu. "D" kom inspringande och tog ut plåten ur ugnen, medan jag satt framför Tv.n och tänkte att det var nog en himla tur att jag tog den fulaste ugnsplåten eftersom den ändå skulle behöva kastas nu...

"-Mamma, mamma...kom och titta!"

"- Ja, men du ska veta att det är så gott som omöjligt att få maränger som inte flyter ihop...å det gör inget på plåten...den var ändå så ful så..." försökte jag släta över det hela på väg in i köket.

Döm om min förvåning när jag kommer in i köket och får se detta:

Utklassad av en 10-åring! Ibland verkar äpplet falla väldigt långt i från äppelträdet...

En 5-åring funderar...

Ibland glömmer man bort att en 5-åring hänger med och snappar upp mer än man tror. I synnerhet när det gäller mindre fina ord och tv-program som kanske inte är helt lämpade för barn.

Härom kvällen satt jag och tittade på en repris av "Det okända". Jag kände mig alldeles för lat för att behöva kliva upp ur soffan för att hämta fjärrkontrollen som låg minst 10 steg för långt bort, enligt mig. Bredvid mig i soffan satt lilla "M". Eftersom jag sett just detta program förut och ansåg att det inte var något särskilt skrämmande med det, lät jag henne sitta kvar.

Programmet handlade om en försvunnen kinesisk flicka; hennes föräldrar ville att mediet Jörgen skulle komma dit och hjälpa dom att se vad som hänt deras dotter. "M" satt alldeles tyst i soffan. Man fick se hur Jörgen gick och bölade känslosamt, som bara Jörgen kan, tillslut kom han fram till att den kinesiska flickan tagit livet av sig. En himla massa människor började leta runt den plats där mediet sagt att hon skulle ligga.

"....någon månad senare hittades kroppen i skogsdungen, och..."

Då hörde jag bredvid mig i soffan: "- Mamma, vad menar dom? Var hon död? Vad hade hänt? Hittade dom bara kroppen?"

Åh, herregud...stackars barn hann jag tänka! Psykologräkningen kommer att bli dyr efter detta! Jag försökte förklara att hon bara lagt sig ned i skogen och dött, för att hon var sjuk, men hon hade inte ont...var jag snabb att tillägga.

"-Jaha....men om hon var död, varför låg hon inte under backen då, utan ovanpå?"
"Hmm...svårt att svara på...hon kommer att ligga under backen sedan och få en fin sten med sitt namn på, precis som mammas mormor...kommer du ihåg?"
"- Mmm....men vad jag inte förstår...mamma hittade dom bara kroppen?"
"Ehh, jaa?
Hon tittade på mig med sina stora uppspärrade ögon:
"-Alltså bara kroppen? Inte huvudet , armarna och benen då?"

Där fick jag tidernas skrattanfall! Jag satt och försökte förklara lite fint om döden, men det hon ville veta var vart huvudet, armarna och benen tagit vägen...stackars barn! Jag tror inte att hon ska få se några fler sådana program iallafall...

Småfolk och våren....

Nog märks det att våren är här, sent om sider, men ändå! Visst, det är fortfarande kallt i luften men solen är varm iallafall! "D" och en kompis har precis städat ur kaninburen efter vintern och Alex, kaninen alltså, springer ute på gräset.

Ett annat, (lite otippat!!) vårtecken är att sonen klippt håret som han sparat hela vintern! Det var ju en lättnad ändå, innan folk börjar tro att han är en tjej!

Före klippning:

....och efter klippning. Betydligt snyggare!

Lilla "M" kom inspringande, glad i hågen och hade plockat blommor..." Kolla mamma, vilka fina blommor...dom hittade jag på Ingers gård i rabatten.." Oooops!!

Ja, ja...lite svinn får man ju räkna med, eller hur? ;)

Joooobbigt..eller borde man säga..skitjobbigt?

Inte för att jag vill klaga men...jag tror banne mig att jag bor i huset som Gud glömde! I morse skulle jag intet ont anandes, gå ned till tumlaren för att hämta upp barnens kläder. När jag barfota kliver ner på stengolvet så låter det...plask!?

Ok, jag tittar ned på golvet och får se en insjö, något i storleksklass med Vänern (tycker jag iallafall vid första anblicken av eländet). Jahapp, stopp i avloppet igen då! Det var ju bara en månad sedan sist, och före den gången var det tre veckor och innan det var det en månad...osv, ända sedan i höstas. Spolbilstime alltså...nicers...NOT!

Det enda positiva är att det sitter igen på kommunens sida, yeeay!! Då slipper man iallafall betala eländet! Hoppas nu bara att de får upp det eländiga avloppet, annars blir det till att gå i otvättade kläder och smutsigt hår, sånt går ju inte för sig någon längre stund...

Datakrash...

i ordets rätta bemärkelse. Det är vad som rent bokstavligt hänt med min lilla bärbara dator. Riktigt, riktigt tråkigt...så därför har det inte blivit så mycket bloggat på sista tiden. Istället för den lilla bärbara så har jag nu, tillsvidare, en laptop som väger multum, helt sjukt tung att bära på..men ändock en dator. Man tager vad man haver och gör det bästa av det...

Men..under tiden jag inte kikat in på bloggen har jag tydligen fått en blog award av
Gafflan. Tackar så mycket för det, det var roligt!


I fredags var det sista dagen på skolan. Vi fikade, småpratade och hade det allmänt trevligt sådär sista dagen tillsammans. Och så fick vi då våra USKA brosher till sist! Skönt! I övrigt har jag haft en mycket trevlig helg med god mat och trevligt sällskap, så i det stora hela så fick den här veckan ett gott slut iallafall.