Rapport från byhålan...

Midsommardagen- årets mest stendöda dag, då så gott som allt är stängt och igenbommat.
Jag öppnade ena ögat redan vid 6.00 i morse och konstaterade att det var sol ute. Sweet!
Bara att hoppa ur sängen och fixa kaffe.

Sagt och gjort, med kaffemuggen i näven öppnade jag ytterdörren...
och höll på att blåsa bort! Jä**a storm!!

Men skam den som ger sig. Med håret på ända, balanserandes i motvind med kaffekopp, tidning och macka, gick jag ut på altanen, bara för att upptäcka att utemöblerna var på väg till grannen. Mindre bra. Mycket mindre bra.

Efter jag förankrat utemöblerna med min egen tyngd, gjorde jag ett tappert försök till att läsa tidningen. Det gick så där lagom bra...förstasidan gick att läsa, men att försöka läsa vad stod inuti tidningen gick inte alls.

Till slut gav jag upp och gick in och konstaterade att det inte bara var jag som var envis och var ute i stormen. Norrlands troligen enda mygga som gillar storm, hade hittat mig och resultatet finns att beskåda..tadaa..mitt på min panna i form att ett prakt-myggbett...

Jorå...är det inte härligt med den svenska sommaren så säg?

Små-snillen spekulerar

Ibland kan man få höra en del intressanta funderingar komma hoppandes ur små barnamunnar.


Alldeles nyss stod jag framför spegeln när jag klev ur mina alldeles förtjusande hemma-slappar- favorit-velourbyxor från självaste IKEA :) Eftersom det hittills varit värsta survädret så tog jag mig friheten att istället gå till solariet för att få lite fuskbränna. Lilla "M" låg på golvet och tittade förundrat på när jag stod och vred mig framför spegeln för att utröna om det blev någon skillnad efter solandet eller inte.


Lilla M: "- Mamma? Varför är Caroline brun?"
Jag: "-Därför att hennes mamma är lite brunare eftersom hon kommer från Thailand."
Lilla M: "Jaha....men...varför är Caroline brun då?"
Jag:"-Därför att hon har legat i sin mammas mage och eftersom hennes mamma är lite mörkare i huden så blir barnet i magen lite mörkare i huden också."
Lilla M: "-Jaha...Mamma? Varför är inte jag brun då? Du är ju brun mamma, så jag borde vara lika brun som Caroline då, eller hur? Varför är jag inte det då?"
Jag: "-Hmm, jo för att jag har solat så jag är brun. Om solen inte skiner så blir jag inte brun, medans Carolines mamma är brun även när det inte är sol eftersom hon kommer från ett annat land.


Lilla M:s slutsats: "-Jaha...Eftersom Carolines mamma är brun jämt, är Caroline brun jämt också. Men eftersom du bara är brun på sommaren, kan det hända att om du skulle ha ett barn i magen så blir det inte brunt...eller förresten, det KAN bli brunt om det är sommar, men inte annars. Eller?


Ja, vad svarar man på det då? I det stora hela var det ju en ganska korrekt slutsats iallafall kan jag tycka.

Olika falla ödets lotter...

Idag har det varit en sån där riktigt oangenäm dag. Tack och lov brukar jag inte ha många sådana dagar på ett år, men idag hade jag en sån iallafall.

Efter många timmars väntan på både det ena och det andra så satt jag till slut på busstationen, eller resecentrumet, som det så fint heter numera, för att invänta bussen hem. Då det var en timme tills bussen skulle gå så satt jag och tänkte igenom dagen och tyckte lite synd om mig själv.

Tills jag hörde någon som snarkade ljudligt. När jag kikar fram från bakom pelaren, såg jag någon sitta och sova på en bänk i vänthallen. Att döma av volymen på snarkningarna, var han nog inte helt nykter, tvärtom. Rätt som det var vaknade han till och reste sig vingligt upp. Jag höll på att leta efter något i väskan när jag såg ett par kängor som stannade upp bredvid mig.

Jag tittade upp på en man som var i 40-års åldern, snaggat hår, ljusblå ögon i ett solbränt ansikte med vackra drag. Han hade märkesjeans och jeansjacka, skjorta och kängor. Det kunde ha varit en framgångsrik person med flott villa och pengar på banken jag tittade på.

Om man bara gick efter märkeskläderna.
Om man skulle kunnat bortse från att jeansen var fulla av grönska.
Och att dyra skjortan var full av fläckar.
Och att det stack ut en flaska ur dyra märkesjackan.
Och att mannen ifråga var så full så det var ett under att han nu stod, utan att ramla, mindre än en halvmeter ifrån mig och bara tittade.

Jag hör inte till de personer som känner mig rädd för människor bara för att de är skitfulla och stirrar på mig, så jag satt kvar och tittade tillbaks. Då satte han sig på bänken bredvid mig och försökte säga något...tillslut förstod jag att han pratade om sambon som tydligen hette Ulla-Britt. Sen sluddrade han fram att han var missbrukare...sen tittade han på mig och började storgråta så tårarna rann efter kinderna...sedan kom han på att han skulle ta sig en sup.

Han stoppade händerna innanför jackan och tittade på mig och sluddrade fram: " Öh, du...ring inte polisen e du hygglig". Sedan drog han fram en ramlösa flaska med ett mycket tvivelaktigt innehåll, och svepte halva flaskan. Och hostade tills han blev helt röd i ansiktet och hyperventilerade. När han slutade hosta så förstod jag vad han drack för något...T-röd! Hela han stank av T-röd...

Sedan kom min buss och jag gick ut. Lite sorgsen till mods över hur illa det kan gå för vissa av oss. Lite lättare till mods för egen del. Tråkigt att man ska behöva se någon annans olycka för att man ska inse att man inte har det illa alls egentligen. För vad är en dålig dag jämförelsevis med ett dåligt liv?

Jo, just ja!

Inte att förglömma...det har ju varit skolavslutning också!

I torsdagskväll var det skolavslutning för "D" i kyrkan. 45 minuter innan det skulle börja kom "D" på den ljusa idén att jag skulle locka hennes hår. Ja, ja, visst. Fram med locktången och locka hela håret. När jag var klar går hon fram till spegeln och ser förskräckt ut och säger:

"Åhh, neeej!! Jag ser ut som Eva-lotta..." Hmm...vilken Eva-lotta undrade jag lite försynt...

"Vilken Eva-lotta som helst...från 1900-talets början!!...."

När alla, utom jag, var klädda och klara gick de ut och väntade. Jag hann nätt och jämnt få på mig blusen innan jag hörde världens tumult utanför dörren. Lilla "M" kommer inspringandes och vill att jag kommer ut och tittar på nåt. Hon springer mot kaninburen. "D" kommer fram först och gör stora ögon. Inne i Busters bur sitter också Alex, nöjd och glad. De sitter tätt ihop och mumsar på gräs. "D" får ett bryt och vrålar:

"-Åååh, neej! Det är inte sant! Min kanin är en gaykanin!! Det är inte saaannt!! Skit också..och jag som ville att den och "W":s kanin skulle få kaninungar...nu går ju inte det för att han är gay!!"

Jag själv höll på att skratta ihjäl mig! "I" som ärvt sin mors udda humor skrattade han också...iallafall tills han insåg att hans kanin var den som var minst macho av de två, så att säga, då blev det inte lika roligt längre. De var iallafall inte osams så det blev ett problem som vi fick ta hand om efter skolavslutningen.

Till slut kom vi iväg till kyrkan och allt blev frid och fröjd. De sjöng "Nu grönskar det" och "Den blomstertid nu kommer" och alla var så duktiga och fina. Det blev lite extra känslosamt för vissa eftersom de delar klasserna inför klass 4, så nu splittas den klass som hängt ihop sedan de började 6-års verksamheten. Lite trist, för det har överlag varit en bra klass. Innan vi åkte hem igen radade de upp sig efter kyrkväggen för ett sista foto på hela klassen. Tjusigt, va? "D" är näst längst till vänster på nedre raden :)

Miss i kommunikationen

Jag stod i köket och höll på att göra frukost i morse när lilla "M" kommer och sätter sig vid köksön och tittar allvarligt på mig med sina stora ögon.

"Mamma...jag vill ha häst..."

"Åh nej du", säger jag förskräckt, och ser framför mig hur ruinerad jag kommer att bli på ridjox såsom ridkläder, hjälmar, ridstövlar, ridlektioner och framförallt hö, spån, och att sko hästeländet!! Jisses...jag vet vad allt det där kostar, för jag har en syster som haft hästar sedan hon var 10 år!

"Men mamma...?"

Nej, sa jag ju! (Skit också! Jag hade verkligen hoppats att hon skulle spela fotboll eller nåt. Det förstår ju varenda människa att det finns mycket mer att titta på nere vid fotbollsplanen...)

"Mamma...? Kan jag få häst?"

Jag suckar och försöker förklara att det kostar pengar och man måste ha tid att rida och hålla på med hästen också.


"Vaddå hålla på med hästen?" Lilla "M" ser ut som ett frågetecken.

"Men mamma...jag vill ha häst...på mackan!" säger hon och pekar på hamburgerköttet på köksön...
???? Oopss! Jaha, ja...ok då.

Rymling...

I morse väcktes jag av telefonen kl 7.00, och det var tur det eftersom jag glömt att ställa väckaren i går kväll. Orsaken till det var att jag i vanlig ordning somnade på soffan till 2.30...ve och fasa! Till och med en timme längre än jag brukar! Jag brukar oftast vakna 1.30, alldeles vimmelkantig och med Tv:n igång. Då kan man ju knappast komma ihåg att ställa larmet liksom...

Som sagt, telefonen ringde och grannens nummer stod på displayen. Jag svarade med min hesa morgonröst som förmodligen mer lät som Loa Falkmans röst än min egen:

Jag: -Hallåå? (Så där tidigt på morgonen är det så gott som omöjligt att komma ihåg sitt eget nummer.)

Grannen: -"Är det Sandra? Jo, jag hämtade tidningen och en av era kaniner springer lös på gräsmattan..."

Ok...Jag hoppade i kläderna och hoppades verkligen att det var dotterns kanin och inte sonens som var lös, för då var det bara till och hämta fiskehåven, för den kaninen är ruskigt snabb!

När jag kom runt knuten ser jag dotterns kanin Alex sitta så förnöjt tuggandes på en bunt med maskrosblad. När han ser att jag kommer, skuttar han emot mig och det är bara att lyfta upp honom. Mycket trevlig kanin som låter sig snällt bli upplyft, istället för att jag ska behöva jaga honom runt halva grannskapet!

Idag på eftermiddagen ska jag på vernissage på dagis. Det är viktiga grejor det! Småttingarna visar vad de hållit på med under terminen, teckningar och annat och så får man fika då förstås. Jag tror att detta kommer att bli en bra fredag, trots allt!

Men! Varför blev det storm nu då?

Av alla möjliga väder som finns att uppbåda är väl storm det värsta?
Jag avskyr storm! Det måste jag nog ärvt av pappa. Både han och jag får nackspärr så fort det blåser ute! Eftersom jag inte hade några planer på att gå ut, så kunde jag inte heller prova min nya slipmaskin, som jag hade tänkt. Det är absolut ingen hit att slipa i blåsväder.

Istället fick jag för mig att samla ihop all sparad pant från källaren och samla det i en säck. Jag brukar väl vara lite si och så med att panta eländet, därför brukar det kunna samlas en hel del innan det blir dags för pant. Idag hade jag tur; min mamma skulle komma förbi och hämta säcken, som jag ställt ifrån mig ute vid öppna halldörren under tiden jag hämtade vatten till kaninerna.

Fem sekunder senare hörde jag ett rassel och ett brak. Säcken hade vält utför bron och all pant låg i trappan, under trappan, i blomsterurnan med plant och det mesta var naturligtvis på väg mot grannens tomt. Ja, har man inget att göra så skaffar man sig något! Fy farao!

Nä jag antar att jag blir så illa tvungen att gå ut i stormen för att klippa gräset; jag tyckte att grannen sneglar lite surt på mig när hon var ute och klippte nyss.

Ja, jag gör det! Jag går ut och klipper nu.

Skolresa!

Suddigaste bilden för"D" hade inte tid att vara stilla :)

Idag bär det av på skolresa för "D". Sovsäck, liggunderlag och största väskan packad!

Vädret verkar bli helt ok också. Det blir nog bra det här. Synd bara att de inte fick ha kameran med.

Skolavslutningen närmar sig!

Och det med stormsteg!

Det är mycket som händer de allra sista dagarna på terminen innan sommarlovet. I morgon åker "D" på skolresa och givetvis kommer hon på en massa som hon bara måste ha, både till skolresan och givetvis till skolavslutningen också!

Tur att skolavslutningskläderna till "D" är inhandlade iallafall...förutom skor då. Hon behöver visserligen nya skor men Converse är väl ändå att ta i! 650:- för ett par tygskor, som hon inte kommer att kunna ha mer än i sommar, åh nä!

Skolresan kommer att avslutas med en heldag på Paradisbadet. När "D" provade sin bikini så visade det sig att det var ett hål på badtoppen...Suck! Det blev bara till att försöka fixa en ny bikini det. Lättare sagt än gjort om man bor i staden som Gud glömde! Fanns inte en enda bikini att uppbåda på Intersport och i de andra butikerna fanns det jättefina bikinis...det vill säga om man vill lägga ut 700:- för lite lycra så hade det funkat alldeles great! Men där blev mamman ruskigt sparsam (läs: snål, enligt dottern), så det bidde ingen bikini alls. Hur vi nu löser det blir ju en annan femma...

Som det nu var blev jag plötsligt varse om att jag har ett barn till som har skolavslutning! Han har definitivt inga kläder att ha för han har plötsligt vuxit ur hela sin garderob. Shit! Ok, det blir bara att åka till grannstaden för att inhandla något, för i den här staden finns det bara pojkkläder upp till storlek 116. Helt galet! En keps borde nog inhandlas också. Pojk-rackarn försöker smuggla med sig mössan varje dag på skolan fastän det är Juni och strålande sol! Varför? Ja, det undrar jag också. Annars brukar det väl vara så att de försöker ta av sig mössan för tidigt, eller?

Turligt nog kan jag glädja mig åt att minstingen inte har någon dagisavslutning och därför inte helt akut behöver några nya kläder heller! Sweeet!