Att säga vad man tycker, att stå för den man är... Är det svårt , tycker du?
Är det svårt att be om ursäkt när du gjort fel? Du verkar tro att det är mig du straffar? Det gör du inte. Men det finns andra som du straffar, de som du säger att du bryr dig om. De som faktiskt är släkt med dig... Vi har känt varandra i många år, varje dag har du kunnat säga vad du egentligen tycker om mig, men det är tydligen enklare att prata bakom ryggen, än till någons ansikte. Sorgligt.
Jag har inga problem med att vara rak. Att stå för mina åsikter, att be om ursäkt när jag gjort fel. Jag bryr mig inte vad folk ”tycker och tror”, jag har aldrig behövt någon som stryker mig medhårs. Är det det som svider? Att jag faktiskt inte behöver ditt gillande? Du har haft många chanser att stryka ett streck över det som varit. Det som du själv är uppkomsten till... Sitt inte och ömka dig själv för att dörren är stängd till de människor du behöver , när det är du själv som stängt den. Tyck inte synd om dig själv när ingen bryr sig ,när det är du själv som stött bort dom.
Jag har stängt dörren och är nöjd med det. Jag behöver inga snyltande energitjuvar, så med det säger jag bara: Grattis..., Have a nice life!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar