Hjärnsmälta?!

Det här med öppen planlösning i ett hus är verkligen eftertraktat... ialla fall av folk som inte har det själva! Vi har öppen planlösning på bottenvåningen. Så himla fint och praktiskt, tyckte jag då, på husvisningen...


Argumenten för öppen planlösning, vägde ju tungt:

• Ljust och fint, med härlig rymd!
• Lättstädat
• Bra att kunna vara tillsammans hela familjen, fastän man gör olika saker m.m.... listan kunde göras lång!

Med facit i hand kan jag bara säga: Ha! Lättlurad!


Ljust är det visserligen, finns liksom inte en chans att dammtussarna och smulorna undgår ögat! Trots att jag dammsuger minst en gång per dag. Lättstädat... hmm... ja om man räknar med det faktum att dammsugaren inte längre slår i dörrposten när man byter rum, ja då möjligen! Bra att vara tillsammans hela familjen; visst (och alla barnens kompisar!) Sonen och hans kompisar vill spela WII, dottern och hennes kompisar vill sjunga Singstar och yngsta dottern vill kolla på Piff och Puff på bärbara datorn... toppen!


Givetvis har "J" införskaffat ett surroundsystem, som (o)ljudet från teknikprylarna förstärks riktigt rejält genom! Jisses, jag skulle kunna ge vad som helst för en vägg med en dörr som går att stänga! Eller ett ljudlöst rum. Madrasserad cell, kanske?


Summa summarum: vill man kunna höra vad man själv tänker, då är öppen planlösning inte det allra bästa alternativet. Tro mig!