Tänk vad tiden går fort! Det ser man ju framförallt på barnen; liten blir stor, i en rasande fart!
Inte nödvändigtvis alltid i den ordningen, har min 3-åring så snällt upplyst mig om. Vi hade ett samtal idag när jag lagade lunch:
M: "Mamma... när jag blir stor, och du liten bäbis... då blir jag mamma och lagar mat till dig..."
Jag: "Nä, jag blir väl inte liten när du blir stor?
M:" Joo, det blir du visst det! Då ska jag köra dig i vagnen och byta blöja..."
Visserligen kanske hon har en poäng där, om hon då bortser från att jag inte kommer att se ut som en bäbis, när hon skjutsar runt mig i rullstolen ;)
Ålder är för tillfället något som är väldigt flytande för denna unga dam, ibland är hon liten bäbis, ibland stora tjejen, allt beroende på vilket som är mest fördelaktigt för dagen. T.ex.:
"Mamma du måste mata mig, för jag kan inte äta själv..."
" Mamma bär mig, jag kan inte gå själv..."
" Mamma...osv. osv.
När det sedan börjar gå mot lördag, då blir det annat ljud i skällan!
" Men mamma du behöver inte mata mig, jag är ingen bäbis, jag är ju en stor tjej!"
Jag: "Jasså du, hur kan du ha blivit så stor helt plötsligt, när du inte kunde gå själv igår?"
M: "Det förstår du väl mamma, Bäbisar har inga tänder, så dom kan inte äta godis! Jag är en stor tjej *gapar och visar mig alla tänder*, så jag kan äta godis!"
Ja, hon är ju rätt bakslug iallafall, trollungen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar