Lyssnar på Lisa Ekdahl...

En alldeles förträfflig vissångerska! :)

Ännu en dag...

snart till ända. Imorse fick jag för mig att jag skulle åka till Erikshjälpen för att köpa en liten, liten kökssoffa som jag såg förra gången jag var där. Sagt och gjort hoppade jag på cykeln och styrde kosan mot Erikshjälpen.

När jag kom fram var det stängt! Det visade sig att de öppnade kl 12.00 och inte 11.00 som jag trodde. Suck.. Istället åkte jag till bankomaten för att ta ut pengar. Det gick inte så värst vidare bra..."Kortet kan inte läsas..." Hur mycket jag än polerade på det där nedrans chipet så funkade det inte, så det var bara till att gå in på banken för att beställa ett nytt. Tur att jag hade lite pengar i plånboken ändå, för så enkelt tänkte jag minsann inte ge upp den där soffan...

När jag kom tillbaks till Erikshjälpen, var det fortfarande över en halvtimme tills de skulle öppna, men det spelade inte så stor roll; solen sken och det var varmt och skönt. Efter några minuter fick jag sällskap av två tatuerade killar med en stor rottweiler. Vi började prata om hundar och ditt och datt, och vips, hade 30 minuter gått!

Jag upphör aldrig att förundras över vad enormt mycket folk det är på Erikshjälpen! Alltid kö utanför och enormt med bilar på parkeringen och till och med gräsmattan utanför. Deras dagskassa går nog nästan att jämföras med Systembolagets! När jag väl kom in och tittade på soffan så, visst den var liten på bredden, men inte på djupet. Ok, inget soffköp då alltså. Trist.

Det var bara att åka hem igen då, utan något soffköp och med ett bankomatkort mindre..ja,ja, det är sånt som händer...Fast det är ju inte helt fel att lägga sig i bikini på en solig altan med en kopp kaffe heller. Kind of Sweeeet!!

Är detta verkligen mitt barn, tro??

Ja, ibland blir jag fundersam..

"D" gillar att greja i köket; hon bakar sockerkaka, kokar havregrynsgröt och exprimenterar med diverse olika egenkomponerade sopprecept. Jag brukar inte säga så mycket om det, annat än att det är bra att hon är kreativ.

I går kväll fick hon för sig att hon skulle göra...maränger! Mmm...försöka går ju, tänkte jag. Inte en enda gång i mitt 37-åriga liv har jag lyckats med maränger! Inte en enda! Sista gången jag testade så flöt hela sockereländet ut över hela plåten, så det var bara till att slänga hela plåten med allt gegg på. Det satt som berget!!

Fast det berättade jag inte för henne. Ibland är det nyttigt att misslyckas också, tänkte jag sådär lagom pedagogiskt. Jag hörde hur hon vispade och grejade där ute i köket. Till slut öppnade hon ugnsluckan och hojtade: "-Säg till mig om en timme, då är det klart!"

Ok, timmen gick och jag ropade att det nog var klart nu. "D" kom inspringande och tog ut plåten ur ugnen, medan jag satt framför Tv.n och tänkte att det var nog en himla tur att jag tog den fulaste ugnsplåten eftersom den ändå skulle behöva kastas nu...

"-Mamma, mamma...kom och titta!"

"- Ja, men du ska veta att det är så gott som omöjligt att få maränger som inte flyter ihop...å det gör inget på plåten...den var ändå så ful så..." försökte jag släta över det hela på väg in i köket.

Döm om min förvåning när jag kommer in i köket och får se detta:

Utklassad av en 10-åring! Ibland verkar äpplet falla väldigt långt i från äppelträdet...

En 5-åring funderar...

Ibland glömmer man bort att en 5-åring hänger med och snappar upp mer än man tror. I synnerhet när det gäller mindre fina ord och tv-program som kanske inte är helt lämpade för barn.

Härom kvällen satt jag och tittade på en repris av "Det okända". Jag kände mig alldeles för lat för att behöva kliva upp ur soffan för att hämta fjärrkontrollen som låg minst 10 steg för långt bort, enligt mig. Bredvid mig i soffan satt lilla "M". Eftersom jag sett just detta program förut och ansåg att det inte var något särskilt skrämmande med det, lät jag henne sitta kvar.

Programmet handlade om en försvunnen kinesisk flicka; hennes föräldrar ville att mediet Jörgen skulle komma dit och hjälpa dom att se vad som hänt deras dotter. "M" satt alldeles tyst i soffan. Man fick se hur Jörgen gick och bölade känslosamt, som bara Jörgen kan, tillslut kom han fram till att den kinesiska flickan tagit livet av sig. En himla massa människor började leta runt den plats där mediet sagt att hon skulle ligga.

"....någon månad senare hittades kroppen i skogsdungen, och..."

Då hörde jag bredvid mig i soffan: "- Mamma, vad menar dom? Var hon död? Vad hade hänt? Hittade dom bara kroppen?"

Åh, herregud...stackars barn hann jag tänka! Psykologräkningen kommer att bli dyr efter detta! Jag försökte förklara att hon bara lagt sig ned i skogen och dött, för att hon var sjuk, men hon hade inte ont...var jag snabb att tillägga.

"-Jaha....men om hon var död, varför låg hon inte under backen då, utan ovanpå?"
"Hmm...svårt att svara på...hon kommer att ligga under backen sedan och få en fin sten med sitt namn på, precis som mammas mormor...kommer du ihåg?"
"- Mmm....men vad jag inte förstår...mamma hittade dom bara kroppen?"
"Ehh, jaa?
Hon tittade på mig med sina stora uppspärrade ögon:
"-Alltså bara kroppen? Inte huvudet , armarna och benen då?"

Där fick jag tidernas skrattanfall! Jag satt och försökte förklara lite fint om döden, men det hon ville veta var vart huvudet, armarna och benen tagit vägen...stackars barn! Jag tror inte att hon ska få se några fler sådana program iallafall...

Småfolk och våren....

Nog märks det att våren är här, sent om sider, men ändå! Visst, det är fortfarande kallt i luften men solen är varm iallafall! "D" och en kompis har precis städat ur kaninburen efter vintern och Alex, kaninen alltså, springer ute på gräset.

Ett annat, (lite otippat!!) vårtecken är att sonen klippt håret som han sparat hela vintern! Det var ju en lättnad ändå, innan folk börjar tro att han är en tjej!

Före klippning:

....och efter klippning. Betydligt snyggare!

Lilla "M" kom inspringande, glad i hågen och hade plockat blommor..." Kolla mamma, vilka fina blommor...dom hittade jag på Ingers gård i rabatten.." Oooops!!

Ja, ja...lite svinn får man ju räkna med, eller hur? ;)

Joooobbigt..eller borde man säga..skitjobbigt?

Inte för att jag vill klaga men...jag tror banne mig att jag bor i huset som Gud glömde! I morse skulle jag intet ont anandes, gå ned till tumlaren för att hämta upp barnens kläder. När jag barfota kliver ner på stengolvet så låter det...plask!?

Ok, jag tittar ned på golvet och får se en insjö, något i storleksklass med Vänern (tycker jag iallafall vid första anblicken av eländet). Jahapp, stopp i avloppet igen då! Det var ju bara en månad sedan sist, och före den gången var det tre veckor och innan det var det en månad...osv, ända sedan i höstas. Spolbilstime alltså...nicers...NOT!

Det enda positiva är att det sitter igen på kommunens sida, yeeay!! Då slipper man iallafall betala eländet! Hoppas nu bara att de får upp det eländiga avloppet, annars blir det till att gå i otvättade kläder och smutsigt hår, sånt går ju inte för sig någon längre stund...

Datakrash...

i ordets rätta bemärkelse. Det är vad som rent bokstavligt hänt med min lilla bärbara dator. Riktigt, riktigt tråkigt...så därför har det inte blivit så mycket bloggat på sista tiden. Istället för den lilla bärbara så har jag nu, tillsvidare, en laptop som väger multum, helt sjukt tung att bära på..men ändock en dator. Man tager vad man haver och gör det bästa av det...

Men..under tiden jag inte kikat in på bloggen har jag tydligen fått en blog award av
Gafflan. Tackar så mycket för det, det var roligt!


I fredags var det sista dagen på skolan. Vi fikade, småpratade och hade det allmänt trevligt sådär sista dagen tillsammans. Och så fick vi då våra USKA brosher till sist! Skönt! I övrigt har jag haft en mycket trevlig helg med god mat och trevligt sällskap, så i det stora hela så fick den här veckan ett gott slut iallafall.