Ja, då blev det sportlov då! I dag ska vi åka till barnens mormor och titta på kaninungarna. Egentligen borde det inte alls finnas några kaninungar där, eftersom dom två kaniner som min mamma skaffade i somras var med 100% säkerhet två honor?! Hmm, visst!
Trots att de var två honor, skuttar nu deras tre små gula avkommor runt där ute i uteburen. Eller rättare sagt skuttar två av tre ungar runt, den tredje verkar ha blivit sjuk. Numera bor den tredje kaninungen i källaren och blir matad med sockervatten och morotsbitar, tydligen hade den stackaren blivit uttorkad! Så nu ska den sjuka kaninungen få låna vår stora innebur och bo i tills vidare.
Det var väl en himla tur att vi hade sparat inneburen ändå! Det var väldigt nära att jag hade slängt den på soptippen i rena ilskan, efter ett otroligt idiotiskt tilltag som sonen hittade på i somras! Han och yngsta systern (då 2½ år) satt och lekte med kaninen i utehagen. Efter ett tag hörde jag att lillasyster ville leka kanin; hon skulle vara kanin då förstås! När det gått en stund, tittade jag ut men jag såg inte till dom någonstans.
Efter en stund hörde jag att det small nere i källaren. Jag öppnade källardörren och hör lillasyster säga:" jag vill inte vara kanin mer, jag vill komma ut nu". När jag kommer ner i källaren hittar jag först inte var dom gömt sig. Sedan öppnar jag dörren till bastun och tänder lampan. På översta bänken i bastun står kaninburen som vi hade gömt ute i förrådet. I kaninburen sitter lilla "M" ihopkrupen på alla fyra och får nätt och jämnt plats i buren! När jag vänder mig om och tittar ilsket på storebror säger han:" men mamma, jag skulle bara testa om hon fick plats ju..."
Ahhhh... jag blir galen på detta evinnerliga testande! Det var ju en himla tur att bastun inte var på iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar