Det är något som är fel

...men jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Jag har en så´n där obehagligt krypande känsla i kroppen
och jag gillar det inte alls....

Jobbarhelgen är över...YES!

Nog för att det alltid är bra med lite extra cash, men ibland kan det bli liiite för mycket för mitt arma huvud. Det är långt ifrån alltid det är en dans på rosor att jobba på ett demensboende...

Det har varit en händelserik vecka detta; mer på ont än gott. En blandad kompott av ledsamma händelser och irriterande saker. För att nämna en irriterande grej: Min dator är trasig. Kraschad. Kaputt. Über-super-kaputt!! Just nu använder jag sonens tills-vidare-bärbara, som han ska använda tills hans far behagar komma med den nya stationära datorn (när det nu blir?! *host, host*) som han blev lovad att få i december. Hmm, skulle tro att det kommer att bli en intressekonflikt när sonen kommer hem i morgon och vill "låna" sin dator som hans mamma tjurhåller *ler*.

En ledsam händelse är att det kommer att bli begravning framöver; begravning för en trevlig, rar och hjälpsam man som alltid tog sig tid till att hjälpa andra när dom behövde det. Från beskedet att han hade cancer, tills han somnade in gick det lite drygt en månad... mycket chockartat med andra ord. Och mycket tråkigt...

Okeeeyy...??

Var till postlådan nyss och hämtade detta:

Intressant läsning 1: Ellos katalogen...PLUS collection!! Storlek 42-64...!! Say no more!

Jag hoppas verkligen att det är ett massutskick till alla hushåll......

Intressant läsning 2: Det stora röda pensionskuvertet...Plötsligt händer det!!

Eller...nä. Låt mig uttrycka mig såhär: Om jag inte hunnit bli rik innan pensionen så blir jag det garanterat INTE när jag blir pensionär heller!

Vad är det som går...

och går men aldrig kommer till dörren? Jo...det är jag!


I förmiddags bestämde jag mig för att gå ner på stan en sväng för att köpa kaffe och handla lite annat smått och gott. GÅ är just det väsentliga ordet i meningen...jag avskyr att gå, finns absolut inget värre. Det kan nog mest bero på att jag inte har möjlighet att åka bil, eftersom jag inte har något körkort...än!!

Termometern visade på +2 grader, perfekt! Det visade sig vara allt annat än perfekt. Det var så gott som omöjligt att gå efter vägkanten eftersom det var ca 2 dm snömodd där=ett steg framåt och två tillbaks..

Efter att ha handlat det jag skulle ha gick jag in på biblioteket för att läsa lite inredningstidningar...väldigt nice! Biblioteket är bra. Det får en att känna sig lite betydelsefull, fastän man inte gör annat än att flumma runt och snoka bland böcker och tidningar. Det finns ingen som kan ana sig till att orsaken till att man är där, egentligen inte är att läsa inredningstidningar...det är i själva verket, att på sin lediga dag, få lite sällskap...fastän det inte är barnveckan......!!


Lite tragiskt, men komiskt på samma gång...eller hur?

Åh hjälp...jag är skadad!!

Vaknade i morse med denna hemska trudelutt ringande i huvudet:


" Postis Per,
nynnar glatt,
när han kör till byn med sin katt...
nu hörs fågelsången,
just till soluppgången,
då är Per en riktigt lycklig man..."


Vem har sagt att barnprogram inte är skadliga?!

Måndag hela veckan...

Det här med att vara varannanvecka förälder är skumt. Ena veckan så är det liv och rörelse, stökigt hur mycket man än städar, Tv:n är konstant på med Simpsons, Familyguy eller nåt program på Animal Planet som surrar på i bakgrunden. Barnveckan med andra ord.

Efter den veckan inträder då "Inga barn veckan". En mycket konstig vecka då man städar, går på jobbet, kommer hem och förundras över att det fortfarande är städat. Det är städat...och tyst. Mycket tyst och tråkigt. Och overkligt. Hela den här veckan har lite "Måndag hela veckan" känsla över sig. Det blir liksom inget väsentligt gjort, det är nästan som man bara går och väntar på att det blir barnvecka igen. Lurigt det där.

Apropå lägenheter; ibland är det smidigt att bo i lägenhet iallafall! Särskilt den här årstiden. I år har det inte skottats många skyfflar snö inte! Nackdelen är väl att om man ska få nåt gjort kan man få vänta i evigheter innan vaktmästaren kommer hit och när han väl kommer så himlar han med ögonen som om han tycker att jag är verkligt svinig som faktiskt menar att han måste arbeta för lönen! Herregud vilka krav denna hyresgäst ställer! Enbart därför överväger jag att ringa honom och berätta att det inte står helt rätt till under mattan i duschen. Det låter ihåligt och skumt när det droppar från duschslangen, så jag anar att mattan släppt från underlaget och det är nog aj, aj det. Det enda som egentligen talar emot att han ska komma och titta i badrummet är att jag vet vilka fadäser som det kan leda till. Jag har nämligen varit med förr.

Jag och mitt ex bodde i en nästan likadan lägenhet som jag gör nu, samma hyresbolag och allting. Jag var höggravid och hade väl 3 veckor kvar till det var dags. När jag stod i duschen en dag så föll en av kakelplattorna ned...krasch...bara sådär! Jag ringde vaktis som kom och hade nån lärling med sig. Samtidigt skulle de passa på att kolla ventilationen uppe under taket. Detta skulle väl inte ta mer än en halvtimme. Vaktis förberedde att sätta dit en ny kakelplatta, medan lärlingen klev upp på en stegpall för att kolla ventilationen. I nästa sekund hör jag ett ordentligt brak! När jag kommer in i badrummet så har lärlingen ramlat av stegpallen, han måste ha ställt den så ett av benen hamnade i lutningen mot golvsifonen. Ja det var nu inte det värsta...när jag kommer in tittar han på mig och säger "...oj, då!!"... inifrån grannens skrubb! Han hade ramlat rakt genom väggen och hamnat i grannens skrubb på andra sidan! Hela badrumsväggen rasade! Kvar i badrummet stod en snopen vaktis med en kakelplatta i näven, redo att fästa den på väggen som inte fanns...

Efter det följde det 6 veckor av renovering med byggfläktar och plast liggandes på golvet och i dörrgluggarna för att byggdammet inte skulle spridas överallt. Duscha var det ju givetvis inte tal om i den lägenheten! Jag fick nyckeln till en lägenhet som låg högst upp i ett hus utan hiss; precis vad man önskar sig när man är höggravid och stor som ett hus, springa i trappor för att få duscha! Man fick vara tacksam för att man fick använda toaletten iallafall, även om det innebar en viss fara det också. Dom hade ryckt bort golvmattan och skulle byta den på en gång så när man skulle på dass, så blev man tvungen att balansera på en planka som de lagt ut och när man kom till dass, var man inte säker där heller eftersom toan inte satt fast i golvet så svajade den friskt när man satte sig. Varken att balansera på en planka eller svaja på dass är väl nån höjdare för nån som e så tjock så man inte ser sina egna fötter och blir yr bara av att sitta still...huvvaligen.

Nä, jag får nog fundera lite på om det är värt att påtala badrumsproblemet just nu. Kanske bättre att vänta tills det blir varmare så man kan vara ute om det skulle behövas någon omfattande renovering.

Modeorakel på vift...

Idag har man varit ute och gjort stan i värsta modeoutfiten som ingen människa tidigare har skådat!

När jag lämnade lägenheten i morse var det tänkt att jag bara skulle lämna M och sedan gå hem igen. Termometern visade på -17 grader och mina jeans hade inte hunnit torka efter tvätten, så jag drog på mig första bästa som jag hittade i garderoben; ett par svarta plyschbyxor...nice!
Hur tidigt man än stiger upp på morgonen så blir det alltid bråttom, bråttom innan barnen gjort allt de ska och slutligen fått på sig ytterkläderna. När alla 3 barnen var på rätt sida ytterdörren, så var det bara jag kvar så jag drog på mig ullkappan och snörade på mig mina grova kängor, ryckte åt mig fulmössan och vantarna, kom så i sista stund på att jag skulle ta plånboken med mig. Givetvis så fick den inte plats i fickan så jag ryckte åt mig en väska som hängde innanför dörren och slängde plånboken i den och rusade i väg till dagis och lämnade M.

Sedan kom jag på att jag kunde slå två flugor i en smäll...alltså, det var lika bra att få fredagshandlingen avklarad när jag ändå var på språng. Iklädd ullkappa, plyschbyxor,grova snörkängor, fulmössa och en chic liten skinnväska med nitar, utgjorde jag fredagens mest iögonfallande syn, näst efter östby-nisse då förstås.

När handlingen var avklarad gick jag in på biblioteket för att läsa lite inredningstidningar och dricka en kopp kaffe för att värma mig. Jag kände mig i gott sällskap. På bibliotek jobbar det en speciell sorts människor som alla har något gemensamt: alla (eller åtminstone mer än 80%) heter Inga-Lill, har endera rött eller grått hår i en omodern frisyr och har sytt egna tunikor i något av fjolårets kollektion av Åhlénstyger. Som sagt...jag var i mycket gott sällskap.

Naturligtvis blev jag tvungen att springa in på Dollarstore innan jag gick hem. Jag skulle bara köpa en förlängningssladd. Ut kom jag med 2 st ljuskoppar, en godisbytta och två gigantiska ljusstakar i glas....och ingen förlängningssladd. Det verkar som det är lögn i helsike att få nåt lyse i dom två pappstjärnorna i köksfönstret.


Nä, nu blir det till att släpa fram dammsugaren, det är ju trots allt helg!