Hur är det möjligt att man kan bli så totalt...orkeslös?
Det mesta känns liksom helt oöverkomligt drygt. Det händer inget; allt står bara och stampar på samma plats. Så vill jag inte ha det. Så tänker jag inte ha det. Man kan inte ändra på någon som inte vill ändra på sig. Kanske dags att lägga lite tid på mig själv nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar