Veckan i bilder...

Barnens bolltokiga katt Adina som bor hos deras pappa.

"D" blåser bubblor på balkongen

Fådda blommor!! ;)

Sedan så har "M" besökt kor och kalvar...

Det var lite blandade bilder från veckan som gått. NU kommer jag till dagens stora händelse! Lilla "M" fick ju en lös tand när hennes bästa kompis råkade sparka av sig gummistöveln, som träffade "M" som en smäck, rakt på nederläppen vilket resulterade i ovan nämnda lösa tand. I morse visade hon mig att den var jättelös....satt bara pyttelite fast

"M" ville få ett besök av tandfén, så hon bad storasyster om hjälp att dra ut den och...

"D" hämtade tången (lite okonventionell metod, hmm..) och...

Tadaaaa!!

En ovanligt lycklig tandlös liten tjej som vill att det ska bli kväll så tandfén kommer nångång! :)

Å så var det ju detta med att komma i form...

Hur blev det med det nu då?

Det verkar sitta sådär lagomt långt inne. Sonen, snart 13, och jag gjorde en deal tidigare i år. Dealen gick i korthet ut på att både han och jag skulle börja träna, framförallt magen då, eftersom han ville ha "magrutor". Han ansåg att jag också behövde det. Ja, vad fan tänkte jag...allt som drar honom bort från datorn några timmar är ju bara positivt, liksom...Han ansåg även att det var ett måste att jag skulle träna armarna, för maken till klen och armsvag människa hade han väl aldrig träffat på!

Igår kom han flinande och stack fingret i magfläsket på mig och sa: "Öh du...skulle inte du börja göra sit-ups, he,he?"

Eftersom jag vill vara ett gott föredöme och hålla mina löften så tänkte jag uppbåda lite "goodwill" och faktiskt sätta igång med träningen! Nu! Idag! Genast!

Mental istid....

Hur är det möjligt att man kan bli så totalt...orkeslös?
Det mesta känns liksom helt oöverkomligt drygt. Det händer inget; allt står bara och stampar på samma plats. Så vill jag inte ha det. Så tänker jag inte ha det. Man kan inte ändra på någon som inte vill ändra på sig. Kanske dags att lägga lite tid på mig själv nu?